Beställ ett pappersexemplar här!
Förtrycket i Vitryssland hårdnar
Contra har träffat Dimitrij Semjonov. Han kom som 17-årig flygplanskapare till Sverige 1990. Efter avtjänat straff för kapningen engagerade han sig i den vitryska oppsositionen och har råkat allt värre ut i den diktatur som Vitryssland utanför Sovjetunionen utvecklats till. Semjonov har bland annat skrivit i den oppositionella pressen, som inte kan tryckas i Vitryssland utan trycks i Litauen och smugglas in i landet. När han deltog i en regeringsfientlig demonstration i december förra året arresterades han och anklagades bland annat för att ha tillverkat en banderoll utan att ha fått tillstånd av kulturdepartementet.
Under våren tog sig Semjonov till Sverige och ansökte om politisk asyl. Han har fått avslag av Invandrarverket trots hans omfattande politiska verksamhet och flertaliga domar för att han spritt flygblad och skrivit artiklar i litauiska tidningar. Beslutet är överklagat till Utlänninsnämnden.
Den dynamiske Jonas Savimbi
Jonas Savimbi är ledare för UNITA i Angola. Han är filosofie doktor i statskunskap från universitetet i Génève och mångårig politisk och militär ledare för Angolas frihetsrörelse UNITA. Från att ha varit inspirerad av vänsterorienterade politiska filosofer som Mao Tse-tung och Che Guevara har han utvecklats till en av Afrikas mest betydelsefulla anhängare av västerländskt demokratiskt tänkande och marknadsekonomi.
UNITA förlorade på tvivelaktiga grunder valet hösten 1992. Efter flera års ytterligare strider har nu en kompromiss träffats som innebär Angola efter trettio års krig äntligen kan hoppas på fred.
Situationen i Angola katastrofal
SIDA publicerade för en tid sedan en mycket kritisk rapport om utvecklingen i Angola. Situationen i Angola bedöms som katastrofal och den katastrofala situationen kan enligt SIDA inte skyllas på kriget. Angola är mycket rikt. Men all denna rikedom har förötts av ett socialistiskt politiskt system.
Islamisterna hotar Atatürks idéer
Under 1996 fick Turkiet för första gången en islamist som premiärminister (han har lovat att avgå den 18 juni 1997). Det innebar ett brott mot Kemal Atatürks sekulära idéer som förde det efterblivna landet in i den moderna tiden genom ett brott mot de islamistiska traditioner som lamslog landet fram till 1920-talet. Idag finns det alltså både i parlament och regering representation för de idéer som Atatürk så framgångsrikt satte stopp för på 1920-talet. Den islamistiske premiärministern Necmettin Erbakan har bland annat utvecklat kontakterna med Moammar Khadaffis Libyen. I bakgrunden finns militären som inte är beredd att acceptera ett islamistiskt styre. De icke-islamistiska partierna har en rejäl majoritet i det turkiska parlamentet, men de har inte sinsemellan kommit överens och därför regerar nu en koalitionsregering med islamisterna som ett viktigt inslag. Nyval är dock utlöst till hösten.
Klockan klämtar för demokratins Hongkong
Den 1 juli 1997 överlämnas Hongkong till Kommunist-Kina. Sex miljoner människor, varav fyra miljoner själva flytt från kommunismen, kommer att underkastas en av världens mest omänskliga diktaturer. Visserligen har kommunisterna lovat att styra Hongkong efter principen “ett land – två system” under de femtio åren till år 2047. Men det gäller bara det ekonomiska systemet. Tecknen tyder på att demokratiska rättigheterna trängs undan alltmer och det kommer att bli mycket svårt för den politiska oppositionen att verka efter den 1 juli.
Nixon hade rätt – Alger Hiss var skyldig
Contra-medarbetaren Bertil Häggman har skrivit en längre uppsats om den amerikanske kommunisten Alger Hiss och hans samröre med Sovjetunionen. Hiss-fallet var den senare presidenten Richard Nixons genombrott på den politiska arenan och olika vänsterpolitiker har därför försökt bevisa Hiss oskuld. Nu finns det emellertid än mer handfasta bevis än under utredningarna i USA, nämligen chiffertelegram som kommit fram i ryska arkiv och som ytterligare understryker att Nixon hade rätt. Alger Hiss var sovjetisk spion.
Det etiska paradigmskiftet
Docent Björn Sjövall diskuterar existentiella frågor bland annat med utgångspunkt från Emanuel Swedenborgs filosofi.
Quo Vadis?
Eugen Omar skriver om spanska inbördeskriget. Han pekar bland annat på hur den republikanska sidan använde antisemitiska stämningar för att komma åt den katolska oppositionen. Och att monarkisterna framförallt var pro-kyrkligt orienterade, och alls inte primärt intresserade av fascistiska idéer.