De senaste dagarna har vi fått oss alltmer till livs om socialdemokraternas avdelning för “fula tricks”. Det framställs dock från partiets sida som om det skulle röra sig om “enstaka händelser” utförda av “enskilda medarbetare” (även om antalet händelser och antalet medarbetare ökar hela tiden).
För den som varit med förr är det dock knappast någon ny attityd som ger sig till känna.
Den 30 september 2002 – två veckor efter socialdemokraternas segerval – framträdde en före detta socialdemokratisk riksdagsman i Expressen i en artikel med rubriken “Sabotagen har pågått länge”. Riksdagsmannen erkände att partiet sedan lång tid tillbaka använt sig av olika sabotagekampanjer i samband med valen. Det handlade om falska insändare, massutskick av anonyma brev och mailbombningar.
Den 26 september berättade Miljöpartiet att de ansåg att Göran Persson och socialdemokraterna för att ligga bakom en kampanj med avsikt att hindra Miljöpartiet att bilda regering med mittenapartierna (en fråga som då diskuterades till socialdemokraternas förtret). Kampanjen omfattade falska insändare, falska telefonsamtal och falska mail. Från socialdemokratiska partistyrelsen kom inlägg till landets tidningar och till Miljöpartiets kansli kom mejl som påstods komma från miljöpartister och som tog avstånd från tanken att Miljöpartiet skulle göra upp med mittenpartierna om regeringsmakten.
Kristdemokraternas kansli fick under valkampanjen 2002 ett stort antal samtal från personer som uppgav sig vara kristdemokrater. Personerna hade åsikter som kristdemokraterna inte stod för, men som socialdemokraterna gärna såg att de skulle ha stått för. Så att de kunde använda de förgripliga åsikterna i kampanjen mot kristdemokraterna. Samtalen kunde spåras till socialdemorkratiska partihögkvarteret. Tanken var gissningsvis att man skulle lyckas få någon kristdemokrat på kansliet att säga något som kunde användas emot dem. Människor har ganska lätt att i en säljsituation (som en valkampanj är) hålla med den som söker medhåll efter att ha uttalat en allmänt vänlig inställning till den tillfrågades idéer. Attacken misslyckades dock, eftersom kristdemokraterna inte svarade som man hoppats från socialdemkraternas sida.
Enligt Folkpartiet hade socialdemokraterna, via telefonkampanjer i invandrartäta förorter, påstått att Folkpartiet var ett rasistiskt parti (det handlade om uppskattningsvis 20 000 samtal, så det var ingen enstaka händelse).
Vi har alltså ingen anledning att bli förvånade över det som nu hänt nu. Möjligen kan uppmärksamheten påverka till en något mer sansad attityd inför höstens val. Men vi bör ha klart för oss att de smutsiga metoder som nu avslöjas inte är något nytt för internet-samhället. Det är snarare så att internet som medium gjort det lättare att avslöja de skumraskmetoder som tidigare i decennier använts i buskagitationen från SSU och LO. Metoderna är gamla och beprövade. Vi har sett dem förr.