Vattenfall, till hundra procent ägt av svenska staten, var en lysande kassako för ägaren så sent som för tio år sedan. Årligen tickade det in utdelningar på fem till tio miljarder kronor. Dumt nog tillät politikerna bolaget att tjäna mycket mer pengar än de som delades ut till aktieägaren staten. I ett bolag med en svag ägarfunktion blir det lätt tjänstemannastyre och en expansiv företagsledning satsar gärna mer på expansion än lönsamhet. För ett större bolag ger högre status och högre lön. Och i den statliga sfären är det fult att tänka sig att företagsledningen skulle få bonus baserad på resultatet. Resultatet blev vad man kunde vänta sig i Vattenfall. Jättelika satsningar på områden där kompetensen inte var tillräcklig. Intorkade utdelningar och miljardförluster istället för miljardvinster.
Vattenfall kunde med nästan fria händer satsa på den ena katastrofaffären efter den andra. Energimarknaden i Tyskland med kärnkraftverk som man aldrig lyckades få att fungera, stenkolskraftverk vars byggkostnader drog iväg till den mångdubbla budgeten och en brunkolsverksamhet som hör till de smutsigaste i världen. Vattenfall köpte också på sig den nederländska gasverksamheten i Nuon när priserna stod på topp. Värdet har sjunkit med mer än hälften på bara några år.
Allt detta blev möjligt genom de gigantiska vinsterna i gamla svenska vattenkraftverk och de goda om än inte lika magnifika vinsterna i svenska kärnkraftverk. Två verksamheter där Vattenfall haft kompetens. Det ska dock sägas att en del av de goda kärnkraftsvinsterna berott på en väl optimistisk syn på verkens ekonomiska livslängd, vilket har medfört ett uppdämt avskrivningsbehov. Nu blir det akut när regeringen har aviserat en särskild kärnkraftsskatt som kommer att göra fyra av Sveriges tio fungerande kärnkraftverk olönsamma. Och kärnkraften står för nästan hälften av landets energiproduktion. Samtidigt badar vindkraften i subventioner och det byggs katastrofalt förlustbringande vindkraftverk i hela landet, kraftverk som blir möjliga på grund av beskattning av de kraftverk som är mer effektiva (jo det finns vid sidan av kärnkraftsskatten en särskild vattenkraftsskatt också).
Vattenfall har en ny ledning som inser att de inte klarar av verksamheterna i Tyskland och försöker avveckla den med så små förluster som möjligt. Åter kommer politikerna in på scenen och många i Miljöpartiet begär att Vattenfall ska avveckla (inte sälja) brunkolskraften i Tyskland. Svenska skattebetalare ska alltså finansiera tysk energipolitik till en storleksordning av tiotals miljarder kronor.
Det räcker med alla dåliga affärer som Vattenfall redan gjort. Vill tyskarna bedriva en förödande dyr och destruktiv energipolitik ska det ske på tyska och inte svenska skattebetalares bekostnad.