Under november tappade Saab 50 procent av sin försäljning och Volvo 40 procent. Bägge företagen går med stora förluster, drar ned på produktionen och sparkar personal. Samma gäller företagens underleverantörer. Saabs ägare General Motors står på konkursens brant och Volvos ägare Ford ligger bara obetydligt bättre till.
Amerikanska staten är beredd att gå in och rädda i första hand General Motors (som är närmast konkursen), men skulle säkert gå in för att rädda även Ford om det bolaget låg illa till. Kongressen är dock noga med att se till att inte en cent av det stöd som ges hamnar hos dotterbolagen i Europa.
Därför har frågan uppstått om svenska staten ska gå in och rädda de svenska bilföretagen. Regeringen har gått in och erbjudit kreditgarantier för lån som tas från EU. Och det har föreslagits ytterligare stöd.
När den svenska varvsindustrin rasade ihop satsade staten – på skattebetalarnas bekostnad – miljardbelopp för att hålla varvsindustrin under armarna. De stora skeppsvarven hade cirka 20 000 anställda och med underleverantörer var det ungefär det dubbla antalet som var beroende av varven. Situation – på 1970-talet – var sådan att båtarna som lämnade varven var mindre värda än den plåt som användes för att bygga dem. Men skattebetalarna fortsatte ruljangsen i många år – innan det sista stora skeppsvarvet gått under. Sverige hade helt enkelt inte de rätta förutsättningarna för att bygga stora fartyg. Idag sker huvuddelen av världens skeppsbyggnad i Ostasien (men i Finland har man framgångsrikt verkat inom nischen stora passagerarfartyg).
Idag är 140 000 människor engagerade i den svenska fordonsindustrin. Det är alltså en av landets viktigaste näringar. Men hur viktig är den egentligen? Finns det anledning att bygga bilar som ingen vill köpa? Naturligtvis finns det ingen anledning för skattebetalarna att betala för tillverkning av bilar som kunderna inte är beredda att betala fullt pris för!
Om de svenska bilföretagen misslyckats med att utveckla bilmodeller som folk är beredda att betala för, har de inget existensberättigande. Då är det dags att lägga ned så fort som möjligt, innan kostnaderna blivit orimliga.
Men vi är inte där än. Det finns faktiskt en marknad för de bilar som tillverkas av Volvo och Saab. Men landets egen regering planerar som bäst för att underminera den marknad som finns. Bilskatterna ska justeras så att de extra hårt drabbar just de bilar som tillverkas i Sverige, dvs stora bilar som drar något mer bränsle, men som också är betydligt säkrare och särskilt passar ett land med långa avstånd och betydande privata transportbehov. Det är alltså politikerna som planerar att sätta sista spiken i den svenska bilindustrins kista. Samtidigt som andra politiker vill hålla en döende industri under armarna.
Låt bilindustrin konkurrera på rimliga villkor, men klarar den inte konkurrensen ska den inte ha något stöd. Men framförallt, beskatta inte ihjäl den industri som finns och som utvecklats efter Sveriges speciella förutsättningar.