Återigen ondgör sig politiker över att de utsätts för hot i sitt politiska arbete. Tillgängliga undersökningar visar att alltfler politiker utsätts för hot. I de allra flesta fallen stannar det vid hot, men i några fall har det gått längre.
Hot mot politiker kan på inget sätt försvaras.
Men det finns två viktiga faktorer att beakta när man bedömer de ökade hoten.
För det första är det varje medborgares rätt att framföra sina åsikter till politikerna. Alla är inte så verserade och bevandrade i byråkratisk formuleringskonst att de kan formulera sig på ett sätt som uppskattas av politikerna. Är “förbannad skattebetalare” (som insändarsignaturen ofta lyder) arg ska han höra av sig till sin politiker och säga vad han tycker. Och politikerna ska lysna till honom/henne utan att uppfatta en råbarkad formulering som ett hot. En del personer har för vana att uttrycka sig på ett mer burdust sätt än andra. Och även de burdusa har demokratiska rättigheter som medborgare.
För det andra förändras samhället på ett sådant sätt att medborgarna (och kanske framförallt de som inte är medborgare – till exempel asylsökande) blir allt mer beroende av politiska beslut. Människor som i åratal satsar sin kreativitet på att utveckla ett företag kan få sitt livsverk raserat över natten och förvandlas till utfattiga, genom politiska beslut. En familj som sparat och planerat sin ekonomi med största omsorg kan få hela sin tillvaro förstörd genom ett beslut om en skattehöjning som drabbar just dem hårt på marginalen. En familj kan få sin existens förstörd genom ett politiskt beslut om en nedlagd skola. Andra kan drabbas av brottslingar som inte grips av polisen – och som om de grips döms till så låga straff att de i stort sett kan fortsätta som förut att göra livet surt för den som drabbas av brott, trakasserier eller misshandel. Mellan en fjärdedel och en tredjedel har staten och kommunen som arbetsgivare, många fler är beroende av pengar som staten eller kommunen betalar till privata företag.
Allt det här är politiskt styrda frågor, och de politiskt styrda frågorna har blivit alltfler. Alla människor är idag beroende av politiska beslut. Vilket också innebär att alltfler drabbas av besluten. En del mycket hårt. Och en del som drabbas har inte den psykiska styrkan att stå emot besluten på det sätt som vi normalt förväntar oss.
I Sverige för femtio eller hundra år sedan fanns det många fler att rikta sin frustration mot än det finns idag. Brukspatron, godsägaren, prosten, fjärdingsman, krämaren. Idag finns det i allt fler fall bara en instans som är den rätta: Den politiska.
Det är oacceptabelt att rikta hot mot politiker. Men den politiska maktapparatens expansion har själv sett till att den hamnat i en situation där frustrerade människor bara kan rikta sin frustration mot ett håll. Som man bäddar får man ligga heter det i det gamla ordspråket.