Inför valet 1998 kandiderade Ian Wachtmeister med “Nya Partiet”. Han hoppades kunna göra en repris på succén med Ny Demokrati från 1991. Men media ville inte hjälpa fram honom denna gång. Det var en sak, som man kan tycka vad man vill om. Media är och ska vara självständiga. Vad man däremot som god demokrat måste ha bestämda åsikter om är att Nya Partiets valmöten över hela landet saboterades av organiserade ligister kopplade till Ung Vänster (och en del andra vänsterorganisationer). Deras metod var att genom oväsen (visselpipor, skramlande föremål) hindra talarna att göra sig hörda. Bilar slogs sönder. Arrangörer hotades till livet. Grova mötesstörningar skedde på minst 15 platser i landet. Polisen gjorde i stort sett ingenting för att skydda mötesfriheten. Trots anmälningar mot det organiserade sabotaget mot medborgarnas grundläggande rättigheter inleddes en enda förundersökning, mot Ian Wachtmeisters fru, som en gång försvarat sig när hon blev angripen av en av huliganerna.
När proisraeliska demonstranter genomförde en manifestation i Malmö förra året kunde den inte fullföljas, polisen förmådde inte upprätthålla ordningen. Bland dem som uttalade sig kraftigt mot manifestationen fanns Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu.
När konstnären Lars Vilks talar vid Uppsala universitet kan en muslimsk mobb stoppa mötet. Rikligt med polis är på plats. Tre personer som fysiskt gått till angrepp mot Vilks grips, men inga ingripanden görs mot övriga som på annat sätt angripit vår grundlagsskyddade mötesfrihet. Istället avblåses mötet. Mobben segrade och det fria ordet förlorade.
När en person i uppenbart destruktionssyfte skapar sajten sverigedemokraterna.de och genom en kombination av en cyberattack på Sverigedemokraternas riktiga hemsida (sverigedemokraterna.se) och en utstuderad sökordsoptimeringskampanj i samarbete med diverse politiska organisationer lyckas kraftigt försvåra för ett möjligt riksdagsparti att föra fram sina åsikter framställs han i media som något av en hjälte och kan – i motsats till den för alla andra gällande policyn – uppträda anonymt på debattsajten Newsmill.
En sverigedemokratisk riksdagskandidat (Stellan Bojerud) fick för en tid sedan veta att “han” gjort rasistiska inlägg på Facebook. Politiska aktivister hade skapat konton i hans namn och spred åsikter som var honom helt främmande – själv hade han inget Facebook-konto.
Centerns Ungdomsförbund utsätts från den 1 maj för en liknande kampanj, ett antal nationalsocialistiskt orienterade organisationer har skapat sajten centerpolitik.se där man med typografisk lån från en riktig CUF-kampanj driver en kampanj med åsikter rakt motsatta CUFs egen (CUF vill avskaffa LAS för att underlätta för ungdomar att få jobb, “centerpolitik.se” vill slå vakt om LAS i sann socialdemokratisk folkhemsanda).
De stora partierna planerar säkerligen för nya smutsiga kampanjknep. De kommer dock att dröja till efter semestern, de kommer tidsmässigt att optimeras, tillräckligt långt innan valet för att resultatet ska sjunka in hos väljarna, tillräckligt nära för att de som ligger bakom kampanjen inte ska hinna avslöjas som de bluffmakare de mycket möjligt är.
Visst är det viktigt att det finns möjligheter att dra fram oegentligheter bland de som kandiderar till förtroendeposter. En sådan smutskastning är en demokratisk plikt. Men smutskastning genom falska hemsidor, lögner och liknande är en helt annan sak.
Det är också viktigt att de demokratiska grundprinciperna skyddas av en effektiv ordningsmakt som inte är rädd att göra ingripanden för att skydda de som riskerar att förnekas sina demokratisak rättigheter (det gäller främst mindre partier med i breda kretsar impopulära åsikter, men det är just de som behöver skydd så att de får samma rättigheter som alla vi andra). Det gäller också för media och politiker att inte spela med i smutskampanjer som använder oetiska metoder. Det är alltför lätt att det sker och det mesta talar för att höstens valkampanj blir smutsig.