“Den som är satt i skuld är inte fri” heter statsminister Göran Perssons bok. Boktitelns varning gäller vanliga hederliga lån. Men vi vet väl alla att vi bör akta oss extra noga för att låna pengar av skojare och ockrare. Och att den värsta av alla i de här sammanhangen är staten, som kan tillåta sig precis vad som helst.
Bostadsrättsföreningen Fågelbärsträdet är välskött och har en fin fastighet byggd på 1930-talet. Den ligger på Kungsholmen i Stockholm. När staten på 1980-talet ville stimulera byggandet erbjöd man fördelaktiga lån med garanterad ränta och Fågelbärsträdet nappade. Föreningen genomförde en grundläggande renovering av fastigheten, precis i enlighet med statens önskemål. Den kostade över 10 miljoner kronor och pengarna lånades upp på marknaden och av länsbostadsnämnden. När länsbostadsnämnden försökte övertyga fastighetsägare om att satsa på renoveringsarbeten var den garanterade räntan ett viktigt inslag. Det var tänkt att fungera så här. Fastighetsägaren lånade pengar av något bostadslåneinstitut och sedan kompletterades lånet med ytterligare pengar från länsbostadsnämnden. Både den vanlige långivaren och länsbostadsnämnden kräver säkerhet i form av inteckningar. Räntan på lån från bostadslåneinstituten brukar vara bunden ett visst antal år, ofta fem år, varefter lånen omsätts och får ny ränta i enlighet med marknadsläget. Räntan från länsbostadsnämnden fastställs dock på annat sätt. När staten är på det humöret – och vill stimulera byggandet – blir räntevillkoren generösa. Räntan beräknas efter en låg procentsats på hela lånet, inklusive det som lånats från bostadslåneinstitutet. Även när låneräntorna låg mellan 10-15 procent kunde länsbostadsnämnden garantera en ränta på 2,5-5,0 procent första året. I praktiken kunde det betyda att länsbostadsnämnden faktiskt betalade för att få låna ut pengar, eftersom garantin gällde på hela lånebeloppet, inklusive det som lånats från bostadslåneinstitutet. För varje år höjdes den garanterade räntan enligt en plan, som var överenskommen i förväg. Höjningen kunde vara på en halv procentenhet per år och det kunde ta både tio och femton år innan fastighetsägaren betalade full ränta på lånet. Det var en del av den statliga stimulanspolitiken för byggandet och Fågelbärsträdet tog fasta på detta och genomförde en renovering, som inte hade gjorts om räntan varit en annan (det finns protokollfört av föreningens styrelse).
När den ekonomiska krisen kom i början av 1990-talet ändrade staten sina låneregler – ensidigt. Räntan höjdes inte med en halv procentenhet utan med två procentenheter per år. Det som var garanterat gällde inte längre.
När låntagarna protesterade förklarade länsbostadsnämnden att det var staten som bestämde räntevillkoren och att en garanti inte var en garanti utan bara en plan som kunde ändras när staten så ville. Så hade det naturligtvis inte låtit när staten försökte använde räntegarantierna för att få fart på byggandet.
Fågelbärsträdet började med att anmäla länsbostadsnämnden för falsk marknadsföring. Länsbostadsnämndens svar var så anmärkningsvärt att det bara kan komma från skojare av högsta dignitet: Vi kommer att fortsätta att tala om garanterad ränta, även om det i själva verket är så att den inte alls är garanterad. Länsbostadsnämnden är nämligen inte en näringsdrivande verksamhet utan en myndighet. Och det är bara näringsidkare som måste följa marknadsföringslagen – där det krävs att man följer vad man lovar. (Myndigheter får med andra ord ljuga precis så mycket de vill när det gäller att göra reklam för den egna verksamheten). Länsbostadsnämnden försökte få det till att Marknadsdomstolen skulle avvisa ärendet med hänvisning till att nämnden inte var näringsdrivande. Men låna ut tiotals miljarder och ta ränta för det gick bra – utan att det var fråga om att “driva näring”. Ärendet vandrade genom alla instanser, men det har nu fastslagits att länsbostadsnämnden inte får kalla lån som inte har garanterad ränta för lån med garanterad ränta!
Men Fågelbärsträdet hade ju också betalat 1,6 miljoner kronor för mycket i ränta. Eftersom staten tog mer än den ränta som garanterats när lånet togs. Den saken har nu prövats av Stockholms tingsrätt, där staten åter har tagit till en rad juridiska skamgrepp för att driva igenom sin ståndpunkt. I grunden hävdas att det inte finns någon garanterad ränta, trots att staten utlovat garanterad ränta. I tingsrätten har staten hävdat att skulle kosta staten 60 miljarder att uppfylla alla räntegarantier (andra hävdar att siffran är bara 20 miljarder). Och det skulle underminera statens finanser. Underförstått staten ska kunna ägna sig åt bedrägeri och svindleri på enskilda medborgares bekostnad för att rädda statens finanser. Domstolen består i tingsrätten – förutom av en ensam yrkesdomare – av idel politiker, valda proportionellt av de partier som är representerade i Stockholms stadsfullmäktige (det vill säga en majoritet av socialdemokrater och andra socialister). Du behöver därför inte bli förvånad över att tingsrätten nu har fastställt att staten har rätt och att den garanterade räntan inte existerade – staten bara berättade att den fanns. Låneupplägget var så fiffigt att den avancerade ekonomiska brottslingen inte hade kunnat tänka ut det bättre. Ett stort lån med hög ränta från en kommersiell långivare. Ordentligt fastställda ränte- och amorteringsvillkor i reversen. Säkerhet i form av inteckning. Ett mindre lån med låg ränta från länsbostadsnämnden. Revers med amorteringsvillkor och räntevillkor som hänvisar till statens utlåningsregler. Säkerhet i form av inteckning. Och statens utlåningsvillkor var, som vi trodde, garanterade. Nej, inte alls säger tingsrätten. Det finns inga garantier. Marknadsdomstolen har ju till och med nu (men inte när lånet togs) förbjudit användning av ordet garanterad ränta. Statens utlåning är inte en vanlig civilrättslig lånetransaktion utan ett löfte av låntagaren att följa de regler som staten ensidigt kan fastställa. Om sedan staten lovar det ena eller andra är det till intet gående förpliktelser. För allt som utlovats kan strykas ett streck över när staten så vill.
Resonemanget känns igen när staten vill ta tillbaka pensioner till änkor och föräldralösa barn, som det har betalats pensionsavgifter för. Kom ihåg det resonemanget när Du blir erbjuden lån av staten för att göra det ena eller andra arbetet på Din fastighet, för att starta ett företag eller bygga ut det. Kom ihåg det när Du planerar för Din ålderdom. Staten kan ljuga och bedra hur mycket den vill, för staten driver inte näringsverksamhet.
Fotnot: Fågelbärsträdet har överklagat domen till Svea hovrätt.