Du prenumererar troligen på en dagstidning. Det gör flertalet svenskar.
Men Du betalar för många fler än den tidning Du prenumererar på. Det ser staten och Presstödsnämnden till.
Presstödet är en ganska unik svensk företeelse. Motsvarigheten finns inte i några andra europeiska länder. Stödet tillkom 1971 genom en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. I utbyte mot stöd för konkursmässiga socialdemokratiska tidningar beviljades en rad av Centerpartiet ägda regionala vecotidningar stöd. För att få ihop juridiken kallades även de veckovis utkomna tidningarna för dagstidningar.
Från alla första början var det fiffel och båg i presstödet. Avsikten var att stödja så kallade andratidningar. De som låg bakom stödet argumenterade för att just den andra tidningen på orten hade det svårt att klara ekonomin, eftersom alla ville annonsera i förstatidningen. Förstatidningen hade vanligen en borgerlig politisk linje på ledarsidan, andratidningen en socialdemokratisk. Anledningen till detta var att förstatidningen inriktade sig på lokalnyheter och körde politiken i andra hand. Andratidningen var mer ett politiskt propagandaorgan för socialdemokratiska partiet. Inte ens socialdemokratiska anhängare ville enbart läsa om partiets inställning till aktuella rikspolitiska frågor. De ville hellre läsa om det lokala fotbollslagets framgångar, om föräldraföreningen i den lokala skolan osv. Det ville inte sossetidningarna berätta om, alltså hamnade de hopplöst efter i upplaga.
Men det fanns naturligtvis undantag och då anpassades snabbt de formella reglerna till verkligheten. Det kanske mest flagranta exemplet var vad som hände i Norrbotten. Länets i särklass största tidning (länge “Norrlands största tidning”, nu har Västerbottens-Kuriren gått om) var Norrländska Socialdemokraten. Den gavs ut i Boden. Den var definitivt en förstatidning, störst i länet, störst i Boden, störst i alla orter i Norrbotten. Utom i Luleå, där den (med nöd och näppe) största tidningen hette och heter Norrbottens-Kuriren. Alltså la Norrländska Socialdemokraten ner sin verksamhet i Boden och flyttade till Luleå. Där blev tidningen andratidning och fick ett generöst ekonomiskt stöd, trots att relationen i upplaga var 40.000 till NSD och 25.000 till NK! År 2010 får Norrländska Socialdemokraten 16,9 miljoner kronor i presstöd, Norrbottens-Kuriren (som brukar stöda moderaterna) 0 kronor. Det finns många liknande exempel på hur reglerna vreds till för att gynna socialdemokratiska tidningar. Och de reglerna tillämpas även nu med borgerlig regering.
Idrottsbladet var en sportinriktad “dagstidning” (utkom tre gånger i veckan). Alltså utformades förordningen så att tidningen skulle syssla med “allmän nyhetsförmedling” – att bara skriva om sport räknades inte. När tidningen Dagens Industri skapades (och blev den femte största i Stockholm), omformulerades reglerna så att den knuffades utanför systemet, trots att den uppfyllde kraven om “allmän nyhetsförmedling”. Exemplen kan mångfaldigas. Reglerna har anpassats så att de passat socialdemokratisk och centerpartistisk “propagandajournalistik”. För att skydda sig mot anklagelser om fiffel och båg har även moderata Svenska Dagbladet genom åren fått ett synnerligen generöst stöd. För 2010 uppgår det till 62,4 miljoner kronor av sammanlagt 480 miljoner kronor i presstöd.
Sedan har vi hela batteriet med veckotidningar som i förordningen kallas “dagstidningar”. Reglerna har formulerats så att den som uppfyller de formella kriterierna får stöd och så har tidningarna anpassat sig till stödreglerna. Det blev en viss uppståndelse i den gångna veckan när Nationaldemokraternas tidning “Nationell Idag” tilldelades ett stöd på 2,2 miljoner kronor. Det finns ingen anledning att bli upprörd över det inom ramen för gällande bestämmelser. Nationell Idag har uppfyllt de formella kraven, en allmän nyhetstidning, utgivning minst en gång i veckan och 1500 betalande prenumeranter.
Vad som däremot finns god anledning att vara missnöjda med är att vi som skattebetalare ska behöva vara med och betala prenumerationerna på Nationell Idag och andra tidningar som uppfyller de formella kraven. Sedan decennier är Du som skattebetalare med och betalar tidningen “Proletären” som utges av Kommunistiska Partiet och som vill införa kommunistisk diktatur i Sverige. Du är också med och betalar den trotskistiska tidningen Internationalen (1,7 miljoner), den likaledes trotskistiska Offensiv (2,2 miljoner), den kommunistiska Flamman (2,9 miljoner), den syndikalistiska Arbetaren (1 miljon och en miljon extra för Arbetaren Zenit), socialdemokraternas partiorgan (!) Aktuellt i Politiken (4,7 miljoner) och deras lokaltidning i Stockholm, Stockholms-Tidningen (2,2 miljoner). En del särskilt förslagna typer skapar parallella utgåvar och håvar på det sättet in extra mycket stöd. Den vänsterextremistiska tidningen Etc har förutom den svenska nationalupplagan två lokalutgåvor i Örebro respektive Stockholm och lurar av skattebetalarna 2,2+1,7+1,7 miljoner. Den likaledes vänsterextremistiska Fria Tidningen får 2,9 miljoner (1,7 miljoner extra för Stockholms-utgåvan och ytterligare 1,7 miljoner för Uppsala-utgåvan).
Presstöd hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle. Men det är naturligtvis inte presstödet till Nationell Idag i sig som är förgripligt. Minst lika kränkande för alla anständiga människor är att de tvingas vara med och betala för skamliga publikationer som Proletären, Internationalen, Offensiv, Etc och Flamman. Låt utgivarna fortsätta med utgivningen, men bara om de kan hitta dårar nog som betalar för utgivningen. Ingen utgivning av tidningar på skattebetalarnas bekostnad!