Magdalena Andersson har valts till partiledare för Socialdemokraterna och har fått talmannen Andreas Norléns uppdrag att till tisdag återkomma med besked om hon kan bilda en ny regering.
Vad är att säga om henne och hennes möjligheter? Hon har ansetts tillhöra högerfalangen inom socialdemokraterna, men det är något som alltid kommer att tillskrivas en finansminister, som med anledning av sitt ämbete måste säga nej till kostsamma reformförslag.
Hon har tvärtom deltagit i en arbetsgrupp inom Socialdemokraterna som utarbetat ett förslag på kraftigt höjda skatter och ett återinförande av en del skatter som Socialdemokraterna själva har avskaffat (arvs- och gåvoskatten till exempel), liksom en del skatter som avskaffades av den borgerliga regeringen. Dock slogs Magdalena Andersson själv inte för arbetsgruppens förslag på den nyligen genomförda partikongressen, där förslaget inte fick Kongressens stöd.
Är hon höger eller vänster? Det vet vi inte, vilket borde vara en tveksamhet som vore nog för att stoppa hennes ambitioner att bli statsminister.
Hon säger sig ha god vana vid att diskutera med Vänsterpartiet om ekonomi. Vilket Annie Lööf sagt sig inte kunna acceptera. Men Lööf har ändå lovat att ge Andersson sitt stöd efter inte helt klara eftergifter från (S) om strandskydd och skogsbruk. Eftergifter som Miljöpartiet säger sig vara helt nöjda med. Centerns dubbelspel är märkligt. Å ena sidan vill man inte acceptera samtal med vare sig Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Å andra sidan väljer man entydigt det alternativ som talar med det gamla Kommunistpartiet, inte de som talar med Sverigedemokraterna. Å ena sidan vill man slå vakt om äganderätten och miljön. Å andra sidan accepterar man en regering som innehåller och ger stort inflytande åt det mest miljöfientliga partiet som finns i Riksdagen, Miljöpartiet. Å ena sidan vill man minska utsläppen efter användning av fossila bränslen. Å andra sidan motsätter man sig en utbyggnad av kärnkraften.
Det är Annie Lööf, inte Magdalena Andersson, som är det största politiska hotet mot Sveriges framtid.
Foto: Kristian Pohl, regeringskansliet