Idag firas Sveriges nationaldag. Ibland sägs det vara till minne av valet av Gustav Vasa till kung vid Riksdagen i Strängnäs 1523. Oftare hänvisas till antagandet av 1809 års regeringsform, som dock har upphört att gälla. Praktiskt nog antogs nu gällande regeringsform också den 6 juni, året var 1973.
Nationaldagen firas en tid på året då vi kan räkna med skapligt väder (danskarna firade sin nationaldag, grundlovsdagen, igår och norrmännen den 17 maj, också vädermässigt bra dagar. Finnarnas 6 december är dock ingen höjdare, men det var den dagen, 1917, som Finlands självständighet utropades). De norska och danska nationaldagarna kopplas till antagandet av grundlagarna, 1814 respektive 1953.
Nationaldagen till minne av en avskaffad regeringsform låter inte som en rimlig dag att fira, även om vädret är skapligt. Nationaldagen till minne av nu gällande regeringsform är inget som framförts i officiella sammanhang. Grundlagen ligger inte särskilt djupt förankrad hos svenska folket och vart fjärde år är politikerna på och fingrar på grundlagen, uppenbarligen för att de alltid hittar något att vara missnöjd med.
Nationaldagen för att fira Gustav Vasas trontillträde? Gustav Vasa tog makten från en lång rad danska kungar, men vad fick vi istället? Ett auktoritärt styre som innebar att det svenskafolket var kuvat fram till långt in på 1700-talet. I ungefär 200 år. Alltsedan Gustav Vasas tid har Sverige kännetecknats av höga skatter och strikta lagar. Utan att folket har varit för varken det ena eller det andra. Sverige är dock ett av få länder i världen där det finns partier som kan gå till val på ett program med höga (högre) skatter och ändå få skapligt med röster. Eller där det ständigt krävs nya hårdare regleringar av folk och företag.
Ett land och ett folk behöver en nationaldag. Men det behövs också något konkret att fira just den dagen. Det saknar vi i Sverige. Men tills någon kommer på något bättre motiv får vi nöja oss med den 6 juni.