Varför tar inte Japan ledningen och för Ostasien ur krisen? frågar sig många när börskurserna slår nya bottenrekord varje vecka. Svaret är enkelt: Japan kan inte, för Japan saknar växtkraft i dagens internationella struktur.
Det var elva år sedan det japanska ekonomiska undret fick tvärstopp. Då hade det mäktiga japanska industriministeriet MITI dragit upp utvecklingskurvor som var en förlängning av de dittillsvarande snabba tillväxttalen. Japan skulle snart passera USA när det gällde BNP per invånare, och snart även minska gapet när det gällde absoluta BNP-tal. Idag brukar Japan visserligen toppa BNP-listorna tillsammans med Schweiz, men det gäller inte när man räknar om talen till köpkraftsvärden. Den stora trängseln i Japan driver upp alla kostnader som har med boende att göra till astronomiska nivåer. Och när en normalfamilj visserligen har råd med en oändlig mängd elektroniska prylar, ganska hyfsad mat (men inte traditionell japansk mat, eftersom västerländsk mat är billigare) och dyra semesterresor utomlands verkar standarden vara hög. Men samma familj kanske bara har råd med en 50 kvadratmeters lägenhet två timmars resa från Tokyos centrum – något som kan kosta 20.000-30.000 kronor i månaden. Då får man ett annat perspektiv på vad den goda japanska standarden är värd.
Den snabba tillväxten i Japan under efterkrigstidens första 40 år uppnåddes med hjälp av traditionella japanska dygder. Sparsamhet, flit, organisation och disciplin. De japanska hushållen sparade mer och landet kunde investera mer. De japanska arbetarna arbetade mer och var mer lojala mot sina företag. Genom detta kunde Japan snabbt sudda ut uppfattningen att “japanska grejor går alltid sönder” till att bli en sinnebild för god kvalitet. Men tillväxttalen var höga bara så länge Japan inte låg i täten tekniskt. För det japanska auktoritetsbundna samhället har inte gynnat nytänkande, nyföretagande och opposition mot den gällande ordningen. Det som varit motorn i utvecklingen i till exempel Silicon Valley och för hela elektronikindustrin. Det var i England och Tyskland som hemelektroniken utvecklades först. Det var i Japan som massproduktionen av den europeiska teknikens landvinningar fulländades. Det var i USA som dataindustrin utvecklades, men där har utvecklingen varit så snabb att det japanska systemet inte har hunnit med. Visst, det finns många företag som tillverkar datorer i Japan. Men frontprodukterna kommer från USA, och de innovativa kopiorna till lägre priser görs på Taiwan. Världens idag kanske hetaste högteknologiska industri, mobiltelefonin, har inte ett enda japanskt företag bland de stora, utan domineras av ett svenskt, ett finskt och ett amerikanskt företag.
Japan har också drivit en mycket försiktig finanspolitik, som gjort att det inhemska sparandet har hållits uppe, samtidigt som konsumtionen och efterfrågan har hållits nere. De protektionistiska inslagen i japansk handelspolitik har bara mycket långsamt ruckats på, efter hårda påtryckningar från USA. Fundamenta i japansk ekonomi är därför omoderna, vilket leder till att tillväxten blir låg. Japan kan inte fungera som motor. Detta i motsats till många av de lokala samhällena i Sydostasien, särskilt de som ekonomiskt domineras av kinesiska minoriteter, för till de kinesiska dygderna har alltid hört entreprenörskap. Det är också signifikativt nog den enda helkinesiska marknadsekonomin i området (Taiwan) som klarar sig bäst just nu, medan det går ganska knackigt för det mer Japan-influerade Sydkorea. Indonesien slår ju ner på den kinesiska företagande minoriteten så att utförsbacken blir ännu snabbare än i andra länder.