Mellan juni 2021 och juni 2022 ökade priserna i Sverige med 8,7 procent. Den högsta inflationstakten på trettio år.
Det finns flera bakomliggande skäl. Ett skäl som de flesta tycks ha glömt bort är att staten spenderat pengar den inte har i stor mängd i form av olika stödprogram i samband med det kinesiska viruset. I princip har staten tryckt nya pengar, vilket resulterar i inflation. Många länder (liksom EU) har gjort på samma sätt vilket gjort att inflationen blivit ett globalt fenomen, som förstärkt utvecklingen i Sverige.
Bara för att år sedan låg inflationen under Riksbankens uppsatta mål 2 procent (faktiskt nere på 1,3 procent). Det borde varit enkelt att se vartåt det barkade med tanke på att statens utgifter var mycket större än dess inkomster.
En annan bidragande orsak har varit elprisutvecklingen. Nedlagda kärnkraftverk har kombinerats med stora subventioner till vindkraftsutbyggnaden (subventionerna ligger utanför statsbudgeten genom de så kallade elcertifikaten, där vissa elproducenter tvingas betala direkt till andra).
Putins krig i Ukraina har inte gjort saken bättre. Inte heller att det svenska elnätet prismässigt knutits ihop med det nordeuropeiska och att Tyskland valt att ordna sin huvudlösa avveckling av kärnkraften med hjälp av rysk naturgas.
Men grundorsaken till den höga inflationen ligger i det stora budgetunderskottet.
KPI och KPIF
En del har undrat varför vi angett inflationen till 8,7 procent, medan flertalet andra media angett 8,5 procent. Vi har använt oss av KPI, konsumentprisindex. I många andra media har man istället använt KPIF, konsumentprisindex exklusive bokostnader. KPIF tas fram för att Riksbanken ska få underlag för att fatta räntebeslut. Om Riksbanken räknade med KPI skulle ju en räntehöjning genast slå tillbaka med högre prisökningar, inte lägre som är avsikten. Vi använder istället KPI som mått på den totala prisutvecklingen, inklusive bokostnader. Det som ”vanligt folk” upplever som prisförändringar. Statistiska Centralbyrån tillhandahåller bägge sifferserierna.