I samband med FNs klimatkonferens i Haag i veckan har det spritts uppfattningen att forskningen är överens om att människans miljöpåverkan genom den så kallade växthuseffekten ökat jordens medeltemperatur. Med en i större delen av Sverige extremt varm november är det lätt att göra ett sådant påstående troligt. Men är det därför sant?
Det var bara fem år sedan (1995) som Göteborg och Väst-Sverige redan i mitten av november drabbades av ett av de värsta snöovädren i mannaminne. Och hela 1930-talet kännetecknades av varma vintrar i Sverige med Vasaloppet inställdes både 1932 och 1934 (liksom 1990), men 1940-talet kännetecknades av mycket kalla vintrar. Under mitten av 1600-talet var vintrarna så bitska att Karl X Gustav kunde tåga över de danska bälten, medan det på bronsåldern var så milt att vin odlades i Sverige. Och för 10000 år sedan hade vi inlandsis i Sverige – nedisningen var så omfattande att havsytan låg 100 meter lägre än idag. Många forskare anser att vi för närvarande befinner oss i en värmetid mellan två istider – och en sådan värmetid varar vanligen i cirka 10 000 år.
Klimatet varierar av en rad orsaker och det råder i hög grad delade meningar inom vetenskapen om människan har påverkat klimatet och om klimatet faktiskt blivit varmare. I veckan framförde flera svenska forskare klagomål om att anslag drogs in från dem som inte hade den politiskt korrekta uppfattningen att klimatet påverkas negativt av människans verksamhet. Vidare var det bara forskare med den politiskt korrekta uppfattningen som fick förtroendet att utforma underlag för officiella ställningstaganden i klimatfrågor. Vår mening är att det är farligt när forskningen styrs av politiska beslut. Vi måste alltid vara beredda att lyssna på andra uppfattningar.
På Contras redaktion saknar vi den vetenskapliga kompetensen att bedöma vilka forskare som har rätt. Men eftersom det under veckan har framförts rikligt med domedagsprofetior i anslutning till klimatkonferensen i Haag tar vi oss friheten att referera en motsatt ståndpunkt.
Det var professor Fred Singer, meteorolog från Virginia University, som i Haag framförde uppfattningen att världen inte alls blivit varmare sedan 1940. Han har använt sig av tre metoder för att studera temperaturutvecklingen, årsringar på träd, korallrevens tillväxt och borrkärnor från inlandsisen. Han har också använt temperaturuppgifter som sammanställts av James Hanson på NASA. Singer drar slutsatsen att jordens medeltemperatur faktiskt har ökat något under de senaste 100 åren, men att denna ökning i sin helhet ägde rum före 1940. Just åren kring 1940 var det gångna seklets varmaste år i Amerika. Singer menar att det inte finns något som helst belägg för att människan påverkat temperaturen. Han medger att vissa så kallade växthusgaser (främst koldioxid) har ökat, men detta har enligt Singer bara medfört att jordbrukets avkastning har ökat liksom skogarnas tillväxt.
Singer konstaterar att temperaturmätningar på marken gett vid handen att temperaturen gått upp något sedan 1975. Men satellitmätningar på 5000 meters höjd visar ingen ökning alls. En förklaring skulle kunna vara att satelliternas mätmetoder är felaktiga, men en annan förklaring skulle vara att mätningarna på jorden har systematiska fel. Singer tror på det senare. Temperaturmätningarna på jorden görs nämligen i stor utsträckning i eller nära de stora städerna och där finns mycket lokala och mycket små ”värmeöar”. Singer tror mer på borrkärnor från isen på Grönland, korallrev och årsringar. Richard Coutney, från det brittiska Institue of Economic Affairs, delade Singers uppfattning, när också han talade i Haag. Coutney menade att den internationella meteorologorganisationens sammanställningar manipulerats genom politiskt betingade beslut.