SAF och LO träffade för några år sedan ett avtal om pensionerna. Ett nytt vidareutvecklat avtal träffades tidigare i år. Avtalet fungerar så vitt man kan se hittills utmärkt. Arbetsgivarna betalar 3,5 procent av lönesumman till ett försäkringsbolag som den anställde själv väljer. De flesta försäkringsbolagen har gett bra avkastning på pengarna och de anställda som berörs av avtalet kan räkna med en skaplig pension i framtiden. Nytt för i år är att pensionen kommer att tjänas in redan från 22 års ålder (tidigare var gränsen 28). 1.000 kronor med ränta på ränta från 22 till 65 år är med en avkastning på 7 procent värda inte mindre än 18.344 kronor. Och hittills har alla försäkringsbolag gjort betydligt bättre ifrån sig än 7 procent.
För tjänstemännen som arbetar i områden som regleras av TCO och SACO ser det helt annorlunda ut. Det är lite märkligt eftersom tjänstepensionen är en uppfinning just från tjänstemannaområdet och eftersom tjänstemännen genom åren alltid sett till att de fått bättre pensioner än arbetarna. Så är det inte nu längre. Detta sedan tjänstemännen sagt nej till ett avtal som var färdigt redan förra året. SAF hade sagt ja och 35 av 37 fackförbund hade sagt ja. Men de två som sa nej var två av de största, SIF (Industritjänstemannaförbundet) och Ledarna. Därför blev det inget nytt avtal. Istället för att få ett nytt avtal på samma villkor som LO får nu tjänstemännen hålla tillgodo med det gamla avtalet. Det ger för närvarande en förbättring av pensionerna i takt med inflationen, men aldrig mer. Så även om avkastningen på försäkringsbolagens placeringar är 10-15 procent blir det för närvarande bara cirka 1 procents höjning av pensionerna. Dessutom är det så att i LOs avtal får alla anställda pensionsrätt. I tjänstemännens avtal får bara de fast anställda pensionsrätt (och de som på grund av långa tillfälliga anställningar likställs med fast anställda). I det avtal som tjänstemännen sa nej till förra året ingick att alla skulle få pensionsrätt. Nu gäller istället att de allt fler tillfälligt anställda blir helt utan tjänstepension. Varför sa då tjänstemännen nej. Det verkar vara en ”kvinnofråga”, bland annat driven av SIFs kvinnliga ordförande. I dagens system tjänas full pension in sedan man arbetat ett visst antal år. I det nya systemet, som LO sa ja och tjänstemännen nej till, tjänas pension in alla år man arbetar. Om kvinnor inte arbetar lika många år som män blir det därför mindre i pension. Å andra sidan får kvinnor ut mer av en pension som betalas ut livsvarigt eftersom kvinnor i genomsnitt lever fyra år mer än män. En inte uttalad, men nog så viktig, anledning till att facket är så negativt till de tillfälligt anställdas möjligheter att tjäna in pension är naturligtvis att de tillfälligt anställda bara sällan själva är med i facket.
Följden av tjänstemännens nej till det nya pensionssystem som LO sagt ja till är att de många korttidsanställda blir helt utan tjänstepension, att tjänstemännen får sämre avkastning på pensionspengarna och att det inte blir några pensioner intjänade för dem som är 22–27 år och som har riktigt många år på sig att få avkastning på pengarna.
Den som är medlem i någon av tjänstemannafackets organisationer har all anledning att fråga sig om han eller hon får valuta för den väl tilltagna medlemsavgiften.
Svarta änkan
Man kan ha kritiska synpunkter på dödsstraffet. Och man kan vara upprörd över misshandel av kvinnor. När det gäller den i veckan i Texas avrättade ”svarta änkan” Betty Lou Beets kombineras dock dessa saker på ett högst motbjudande sätt. Beets var dömd till döden för mordet på sin femte man. Hon har också av allt att döma mördat även sin fjärde man – men inte dömts för det mordet. Bägge männen fanns i samma hemmagrävda grav under Betty Lous husvagn. Bägge var skjutna i huvudet på nära håll. Betty Lou – och några av hennes släktingar – påstår att hon var utsatt för misshandel av alla sina fem (!) män. Både den femte maken brandförmannen Jimmy Don Beets och den fjärde maken Doyle Barker hade stora livförsäkringar, som Betty Lou gjorde anspråk på när de hade försvunnit. Jimmy Don Beets son James och Doyle Barkers son Rodney försäkrar att deras fäder inte misshandlat Betty Lou. De må vara parter i målet, men bör rimligen ha en god uppfattning om vilka personligheter deras fäder har haft. Diverse amerikanska kvinnogrupper har dock okritiskt ställt upp på Betty Lous påståenden.