När Tysklands försvarsminister Ursula von der Leyen valdes till EU-kommissionens ordförande för fem år från 2019 efterträdde hon Jean-Paul Juncker. Den som då ansågs vara EUs ledare, polacken Donald Tusk, var ordförande för Europeiska Rådet och efterträddes av Charles Michel, någon som idag nog bara EU-nördar vet vem det är.
Ursula von der Leyen kandiderar för omval, men det har gått trögt av två skäl, dels har von der Leyen, trots sin bakgrund i CDU och därmed EPP, ansetts ha varit för mjuk mot vänstern inom EU, dels har Italiens premiärminister Giorgia Meloni, krävt bättre utdelning för högerns valframgångar i EU, Meloni har hållits utanför processen att utse EUs ledning, trots att hennes parti fått fler platser i parlamentet än den samlade liberala gruppen.
Tre partigrupperingar i mitten anses styra EU: EPP (Moderaterna och Kristdemokraterna är svenska medlemmar), socialdemokraterna och liberalerna (med Centern och Liberalerna som svenska medlemmar).
Att sätta ihop en ny ledning för EU är en delikat fråga som måste ta hänsyn till regioner, partisympatier och små eller stora länder. Nu väljs Ursula von.det Leyen, Antonio Costa (Portugal, euopeiska rådets ordförande) och Kaja Kallas (Estland, utrikes frågor). En post som tidigare ansetts ingå i EUs ledning, talman i parlamentet, tycks ha trillat bort från de poster som räknas. Tidigare har EPP, som största partigruppering, gjort anspråk på den posten. Den innehas för närvaran av Roberta Metsola, från Malta och EPP, Hon verkar vilja sitta kvar.
Bild: Ursula von der Leyen. EPPs mediabank.