Centern hävdar att de är ett borgerligt parti. Historien och den aktuella verkligheten säger dock en del annat.
Vid valet 2018 kandiderade Annie Lööf under devisen en röst på oss är en röst på Ulf Kristersson som statsminister. När skon klämde (den som hon lovat att äta upp) röstade partiet dock på Stefan Löfven som statsminister. I utbyte hade Stefan Löfven gått med på ett 73 punkter långt program, där några av Lööfs hjärtefrågor fanns med. När regeringen i förra veckan fälldes anförde ett av de mindre partierna bakom fällningen en av de 73 punkterna. Det parti (SD) som formellt väckte misstroendevotum (V var för litet för att göra det själv) gjorde det dock med motiveringen allmänt misstroende mot regeringen. Hade man försökt med en hänvisning till ett mindre ingrepp i hyresregleringen, som var Vs motivering, hade varken M eller KD röstat för att fälla Löfven.
1933 slöt S och C (dåvarande Bondeförbundet) den så kallade kohandeln. I utbyte mot några öres höjda mjölkpriser stödde Bondeförbundet en del av Socialdemokraternas krav på åtgärder mot arbetslösheten. Det var dock först efter valet 1936 som Bondeförbundet tog plats i regeringen (partiet var med där till bildandet av Samlingsregeringen under Andra världskriget).
1952 var det dags igen. Bondeförbundet gick in i den socialdemokratiska regeringen under Tage Erlander och var med där tills det blev extraval 1958.
Också under perioden 1994-1998 stödde C den socialdemokratiska regeringen under först Ingvar Carlsson och sedan Göran Persson.
Idag lever C på tanken att de 25,5 procent som röstade på ”ytterkantspartierna” 2018 (enligt senaste opinionsundersökningen från Demoskop handlar det om 29,5 procent av väljarna, ungefär tre gånger så många som Centerpartiet, inte ska ha något alls att säga till om. En märklig syn på demokratin, som knappast stämmer överens med den ”svenska värdegrunden”.
Tanken på att Vänsterpartiet inte ska ha något inflytande tycks Annie Lööf stå fast vid, trots att partiet har lyckats fälla en av de viktigaste punkterna i den så kallade JÖKen. Frågan är vilken motivering hon kommer att lägga fram för att försvara att partiet kommer att ”tolerera” Stefan Löfven i en kommande statsministeromröstning.
C:s upprördhet mot Sverigedemokraternas bakgrund (före 2005 eller kanske före 2001) gäller dock inte den egna bakgrunden. Så här hette det i Bondeförbundets partiprogram när partiet tecknade det ursprungliga kohandelsavtalet med S:
“Som en Nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling”