Dollarkursen sjunker. Av långsiktigt rimliga, men kortsiktigt tveksamma, skäl.
USAs ekonomi har ett ständigt underskott i bytesbalansen (importerar mer än de exporterar). Det finansieras genom export av dollar, som används som reservvaluta i stora delar av världen. Den amerikanska nationen kan av detta skäl leva över sina tillgångar. Så länge omvärlden är intresserad av dollarn som trygg reservvaluta (för i många länder är dollarn tryggare än den egna valutan) kommer USA att kunna fortsätta att ta del av det som omvärlden bjuder på, för att andra länder inte själva förmår att skapa stabila valutor. Det är länder med usel valutapolitik som får ställa upp och betala för det amerikanska bytesbalansunderskottet. Man kan naturligtvis tycka att det är fel, men det är enkelt ordnat för de flesta. Reformera den egna politiken, så behövs inte dollarn som reservvaluta.
På lång sikt måste dollarkursen anpassas så att det blir balans i den amerikanska bytesbalansen. Men det kan dröja decennier, om inte sekler, innan vi är där. Den nuvarande trenden med sjunkande dollarkurser är alltså långsiktigt rimlig. Men kortsiktigt är den inte lika naturlig. För med växande instabilitet i många länder i Latinamerika kommer efterfrågan på dollar snarast att öka. Och det innebär att USA kan fortsätta att finansiera sina underskott i bytesbalansen med att exportera dollar, vilket är detsamma som ett räntefritt lån från omvärlden.
Euron är ett försök att skapa en alternativ stark valuta, som ska kunna konkurrera med dollarn som internationellt betalningsmedel och som reservvaluta. Förutsättningen för att skapa trovärdighet för euron är den växelkursregim som medlemmarna i euro-området underkastat sig. Det innebär bland annat att statsskulden inte ska vara över 60 procent av BNP (och är den det ska det finnas en politik för att snabbt minska statsskulden) och att medlemsländerna inte ska få ha ett budgetunderskott över 3 procent av BNP. Under eurons första år (och då inräknas de år då euron bara fanns som en räkneenhet, men inte i form av mynt och sedlar) så höll medlemsländerna fast vid villkoren. Enda brottet var ett något för stort budgetunderskott i Portugal under år 2001. Nu är det inte längre så. Tyskland, Frankrike, Italien och Grekland verkar alla överskrida gränsen för budgetunderskottet. Och allvarligast är att varken Tyskland eller Frankrike tycks vilja göra något åt saken. Förtroendet för euro-projektet bör därmed få sig en knäck, på grund av en usel finanspolitik hos de viktigaste länderna i euro-området.
Euron har sedan den lanserades varit förhållandevis lågt värderad, men har under det senaste halvåret gått upp kraftigt i förhållande till dollarn. Det är möjligt att ett återställande av ursprungskursen mellan euron och dollarn är rimlig. Men bara under förutsättning att regeringarna i Europas mitt rycker upp sig och lever upp till de åtaganden som ligger i euro-avtalet.