Under de femton år Sverige har varit med i EU har vi haft två EU-kommissionärer. Bägge socialdemokrater och bägge kvinnor. Ingen har gjort några större spår efter sig i Bryssel. Först var det den vänsterrabiata Anita Gradin, som tidigare gjort hela sin karriär inom Socialdemokratiska Partiet och närstående företag och organisationer (s-tidningar och fackföreningar). Sedan kom Margot Wallström som inte var lika utpräglat vänsterradikal och faktiskt några år haft ett hederligt jobb inom media, men hon gjorde lika lite väsen av sig inom EU-kommissionen som sin företrädare. Wallström efterträdde Gradin, trots att det fanns en överenskommelse mellan de stora partierna att Sveriges EU-kommissionär varannan gång skulle komma från (s) och varannann gång från något av de borgerliga partierna (det var s-regering när Wallström utsågs).
Nu är det naturligt att det för första gången blir en borgerlig politiker. Det blir det i och med Cecilia Malmström, som har en lång erfarenhet inom EU-världen både i egenskap av Europaparlamentariker och EU-minister. Men hennes lyskraft har knappast varit påträngande. Listan över vad hon uträttat i EU skulle bli kort om Du gick ut på gatan och frågade. Eller om Du frågade bland ledamöterna i Europaparlamentet. Och bland den svenska allmänheten skulle inte många ens identifiera henne som EU-minister.
Det märkliga är att det från olika håll har krävts att Sverige för tredje gången skulle utse en kvinna som kommissionär. Denna märkliga idé att kvinnor ska ha företräde till inflytelserika och välavlönade tjänster drivs alltså även när det gäller en post där en man aldrig fått chansen. Ledare i de stora tidningarna (till exempel Expressen) och ledande politiker har krävt att Sverige ska utse en kvinna. Mona Sahlin gav själv förslag på borgerliga kvinnor, då hon insåg att hennes eget parti var chanslöst den här gången. Tidningar och politiker skriker efter kvinnor, trots att den internationellt mest respekterade svensken som kunnat tänkas är en man – Carl Bildt. Men Carl Bildt hade tydligen fel kön.
Sveriges intressen kommer i andra hand när den politiska korrektheten i det svenska politiska B-laget firar nya triumfer.
Med det sagda vill vi inte nedvärdera Cecilia Malmström, men hon är långtifrån den bästa kandidaten. Om man hade sett sig om efter kandidater oberoende av kön.