Det låter provokativt och det är meningen. Men sluta inte läsa här. Om Du läser hela texten kanske Dina perspektiv ändras.
Det handlar om Österrike. Ett land i Europas mitt som har den näst största statligt kontrollerade företagsamheten i Europa. Bara Norge är värre. Men Österrike är mer speciellt än så. De statliga företagen styrs inte, som till exempel många av de svenska statliga företagen, av företagsledare. De styrs av politiskt tillsatta företagsledare. För att bli företagsledare i den stora statliga sektorn måste man ha partimedlemskap – hos de svarta (ÖVP) eller de röda (SPÖ). Enligt ”proporz”-systemet har varannan post tillsatts med en röd och varannanan med en svart. Samma gäller en stor mängd statliga befattningar. Även på ganska låg nivå. Men det politiska systemet slår igenom också i småföretagsamheten. Liksom i Tyskland måste ett litet företag ha mängder med tillstånd och vara medlem i en lämplig företagsorganisation. Också de tillstånd som behövs fördelas efter proporz-systemet om man av någon anledning vill reglera en bransch lokalt. Till exempel stoppa nya frisérsalonger. Allteftersom etableringsmöjligheter öppnas (när någon lägger ner sin salong eller pensionerar sig) fördelas nya möjligheter mellan röda och svarta. De blå (FPÖ) blir utan, åtminstone i branscher där det är svårt att etablera sig.
FPÖ är ett gammal liberalt parti, som länge var med i den internationella liberala organisationen, den som Folkpartiet är med i från Sverige. Partiet fick en rad nyliberala inslag när Jörg Haider trädde till som ordförande och med honom har partiet växt från en obetydlighet till ett stort parti, som nu för första gången ingår i regeringen. Haider har aldrig talat försiktigt om vad han anser om de andra partierna och den politiserade ekonomin och administrationen i Österrike. Han har därmed blivit synnerligen illa omtyckt, inte minst av socialdemokraterna i SPÖ. Vid ett tillfälle, vid en parlamentsdebatt 1991, jämförde han socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik med den som bedrevs av Hitler. Men det var socialdemokraterna som började med att beskylla Haider för att ha lånat idéer från Hitler. I parlamentsdebatt framförde Haider sitt krav på att personer som levde på arbetslöshetsunderstöd och som hade möjlighet att få ett jobb, men inte tog det, skulle drabbas av någon form av sanktioner. FPÖ skulle inte stillatigande se på hur arbetsskygga levde på de arbetandes bekostnad utan att ens försöka göra rätt för sig. Det här uppfattades som ett fruktansvärt angrepp mot välfärdsstaten av regeringspartiet SPÖ (socialdemokraterna), som i sitt motinlägg hävdade att sådana krav skulle motsvara den politik som företräddes av Tredje Riket (i Sverige har kravet på att arbetsföra ska ta erbjudna arbeten och annars gå miste om arbetslöshetsunderstödet varit god socialdemokratisk politik ända från seklets början till 1960-talet). När Haider hörde detta hårresande inlägg från SPÖs sida replikerade han att nazisterna – i motsats till SPÖ – i alla fall hade minskat arbetslösheten. Det är hela bakgrunden till påståendet att Haider skulle ha uttalat sitt stöd för Hitlers arbetsmarknadspolitik. För en vanlig åhörare låter det nog mer som ett angrepp på SPÖ än ett stöd för Hitler. Dessutom var det ju så att Hitlers arbetsmarknadspolitik var ungefär densamma som socialdemokraternas på 1930-talet. Dvs stora ofinansierade statsutgifter för att få ned arbetslösheten.
Haiders politik framställs av socialistiska politiker som ”främlingsfientlig”. Det bör då noteras att invandringspolitik inte alls var ett diskussionsämne i det österrikiska valet i höstas. Haider sa knappt ett ord i frågan. Han koncentrerade sig på ekonomiska reformer, utförsäljning av statliga företag och österrikisk anslutning till NATO. Han har också, vilket brukar kallas populism, uttalat sig för en fortsatt ganska omfattande social skyddsapparat för dem som verkligen behöver den.
Kampanjen mot Haider kulminerade i en fullständigt hysterisk kampanj från Österrikes bundsförvanter i EU. Den av socialister styrda Europeiska Unionen misstycker tydligen till att ett EU-land för första gången får en regering med nyliberala inslag. Eftersom det inte är särskilt gångbart att säga att man måste slå vakt om en gammeldags socialistisk dirigeringsekonomi, så att EU kan fortsätta att styra alltför mycket från Bryssel, så skapar man då den demoniske halvnazisten Haider. En person och ett parti som inte finns.
Det finns fler judar i FPÖs parlamentsgrupp i Europaparlamentet än det finns i samtliga svenska parlamentsgrupper tillsammans!
I FPÖs partiprogram fastslår man att man vill främja den österrikiska kulturtraditionen. Till den räknas den tyskspråkiga kulturen, men särskilt nämns också slovener, ungrare, slovaker och zigenare som folk som sedan urminnes tider har sina bopålar i Österrike.
Partiets inställning till främlingar framgår tydligt av den regeringsdeklaration som man nu skrivit under. Den börjar så här: ”Förbundsregeringen återupprepar den oinskränkta anslutningen till de andliga och moraliska värden som är ett gemensamt arv för Europas folk och den sanna grunden till indviduell frihet, politisk frihet och styrelse enligt lagen, principer som utgör grunden för all sann demokrati. Förbundsregeringen står för respekt, tolerans och förståelse för alla människor oavsett deras ursprung, religion eller livsåskådning. Den fördömer och motarbetar aktivt alla former av diskriminering, intolerans och demagogi på alla områden. Den strävar efter ett samhälle genomsyrat av humanism och tolerans gentemot medlemmar av alla sociala grupperingar. Förbundsregeringen verkar för ett Österrike där det inte finns någon främlingsfientlighet, antisemitism eller rasism. Den kommer att vidta kraftfulla åtgärder mot alla tankegångar som nedvärderar människor och kommer aktivt att motarbeta spridandet av sådana idéer och ansluter sig till full respekt för alla människors grundläggande rättigheter i Österrike, oavsett människornas nationalitet eller skäl till att de vistas i Österrike. Den känner ett särskilt ansvar för att etniska och religiösa minoriteter behandlas på ett värdigt sätt.”
EUs aktion mot Haider initierades av den österrikiske avgående förbundskanslern socialdemokraten Viktor Klima under hans besök vid den så kallade Förintelse-konferensen i Stockholm. Han fick sedan uppbackning av presidenten Thomas Klestil. Herrarna har ivrigt förnekat sina försök att engagera en utländsk opinion i den österrikiska inrikespolitiken, men sanningen uppdagades sedan det i tidningen Jyllands-Posten läckt uppgifter från det danska utrikesutskottet. Där hade statsminister Poul Nyrup Rasmussen (socialdemokrat) berättat om österrikarnas aktion. Ledamöter från tre olika partier bekräftade Jyllans-Postens uppgifter.
Inte mins anmärkningsvärd är ju EU-aktionen mot bakgrund av att den så kallade subsidiaritetsprincipen var viktig när EU fick tre nya medlemsländer 1995. Det vill säga besluten ska fattas på så låg nivå som möjligt, så nära folket som möjligt. Bara när det är absolut nödvändigt ska beslut föras upp på EU-nivå. Tydligen räknas nu även utseendet av regeringar i medlemsländerna som EU-beslut.
Den som vill läsa mer om FPÖ kan gå in på partiets hemsida.
Här finns en svenska översättning av en sammanfattning av FPÖs partiprogram.