En tidig oktoberdag begåvades vi med nyheten att tre partier kommit överens om att stänga ner kärnreaktorn Barsebäck 2 under nästa år. En utmärkt reaktor som ger billig elenergi i en tid av drastiskt stigande energipriser på världsmarknaden.
Hänvisning sker till en folkomröstning som genomfördes 1980. Då hade inte ens dagens 41-åringar rösträtt. 24 idag röstberättigade årsklasser har aldrig fått säga sitt. Och 24 årsklasser som fick säga vad de tyckte har idag lämnat det jordiska. Döda farmor fick rösta, men inte de som utgör basen i den svenska arbetskraften av idag!
Sverige har under hundratals år byggt upp sin ekonomi på den förhållandevis billiga energi som vi haft genom vattenkraft och rika skogstillgångar. Den tiden skulle förlängas genom en satsning på kärnkraften. Och så skedde också. Kärnkraften blev en billig energikälla som kunde komplettera vattenkraften när de flesta älvarna var utbyggda. Sverige kunde fortsätta att vara konkurrenskraftigt inom aluminium, ferrolegeringar, stål, massa, pappersindustri och andra processindustrier med högt energiinnehåll.
Sverige kunde också bygga upp en ny konkurrenskraftig högteknologisk industri, kärnkraftsindustrin. Dit gick de bästa hjärnorna och dit drogs de bästa entreprenörerna. Företag som Asea-Atom, Uddcomb, Stal-Laval stod för det yttersta i svensk ingenjörskonst. Omvärlden var med rätta imponerad och exporten växte.
Idag bryts allt detta ner. Asea-Atoms efterföljare fick inte ens offerera byggandet av det nya kärnkraftverket i Olkiluoto i Finland. De nya ägarna – sedan ABB/Asea sålt ut – valde att låta ett amerikanskt koncernföretag offerera – och de fick inte kontraktet. Finnarna har varit utomordentligt nöjda med de två kraftverk som Asea-Atom byggde i Olkiluoto på 1970- och 1980-talen, men föredrog franska leverantörer till det nya stora kärnkraftverket – fyra gånger så stort som Barsebäck 2. Det blir för övrigt det kärnkraftverket som kommer att förse Sverige med elenergi i framtiden genom en planerad kabel mellan Sverige och Finland. Men inte 2006, då kärnkraftverket i Olkiluoto kommer att vara långtifrån färdigt. Då blir det istället brunkolskraft från Polen och östra Tyskland (som är vad statliga Vattenfall satsat skattebetalarnas pengar på de senaste åren) och kolkraft från Danmark och västra Tyskland, som kommer att stå för elförsörjningen. Till priser långt över de som vi fått betala för kärnkraftsel från Barsebäck.
Kostnaderna för denna miljöfientliga idioti kommer svenska folket att få stå för. Direkta kostnader för att inte utnyttja en mångmiljardinvestering som kunnat ge oss billig elenergi. Men också indirekta kostnader för lägre tillväxt (eller snabbare nedgång), nedlagda företag och fortsatt sänkning av landets tekniska nivå. Kostnaderna för att vi behöver lägga om hela vår ekonomi från energiintensiv till energifattig produktion och kostnader för att vi som nation blir mer utsatta för oljeprisernas nyckfullhet.
De som är ansvariga för ett så huvudlöst beslut som det som nu håller på att fattas om den svenska kärnkraften kostar svenska folket miljardbelopp varje år under decennier framöver. Och beslutet fattas i strid mot en mycket tydlig och klar folkopinion, som vill utnyttja den produktionskapacitet som finns i våra kärnkraftverk.