Folkomröstningen om Brexit visade att befolkningen i ett av EUs viktigaste medlemsländer misstyckte så mycket till maktkoncentrationen till Bryssel att de valde att lämna Unionen.
Folkomröstningen om en ny författning i Italien gav ännu klarare utslag. Folket i Italien var inte berett att ge ens de egna politikerna större befogenheter. För att inte tala om vad de kan tycka om makten i Bryssel.
EU ska arbeta efter subsidiaritetsprincipen, det vill säga politiska beslut ska fattas på så låg nivå som möjligt. Helst på kommunnivå, i andra hand på regional nivå och nationell nivå och först i fjärde hand på europeisk nivå. I verkligheten verkar Unionen inte leva upp till detta. EU lägger sig i vargjakten i skogarna i Sveriges glesbygder (vargar har inte setts på hundratals år i Belgien). EU lägger sig i om brevporto ska beläggas med moms eller inte i Sverige (ingen respekt för den tidigare svenska grundlagens formulering om “det svenska folkets urgamla respekt att sig själv beskatta” – det vill säga Riksdagen bestämmer över svenska skatter, inte Kungen eller Regeringen).
I länderna i det forna kommunistblocket lägger sig EU i ännu mer. Unionen kritiserar de demokratiskt valda regeringarna i både Ungern och Polen. Ingen subsidiaritet där inte. Kritiken mot Polen handlar om två saker. För det första vem som ska styra allmänt ägda medier, EU tycks mena att det är rätt att det tidigare regeringspartiet i Polen (vars dåvarande premiärminister råkar vara Europeiska Rådets ordförande, Donald Tusk) att styra , snarare än det nuvarande regeringspartiet. En sann subsidiaritetsprincip vore att avskaffa public service! För det andra hur den polska författningsdomstolen ska organiseras och vilka befogenheter den ska ha. EU säger däremot inte ett ord om “gamla” medlemmar som helt saknar författningsdomstol, som Sverige och Storbritannien! Ja Storbritannien saknar ju till och med författning helt och hållet.
När sympatierna för EU sviktar i fler medlemsländer än Storbritannien och när tvivelaktiga populistpartier i flera medlemsländer vill lämna EU vore det naturliga svaret från Bryssel att slå vakt om subsidiaritetsprincipen och ge upp kraven på ytterligare centralisering till Bryssel. EUs centrala organ reagerar dock i motsatt riktning och vill koncentrera makten ännu mer till Bryssel.
EU har spelat en viktig roll för att integrera Europas ekonomier och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och höjt välstånd. Särskilt viktigt har EU varit för att ge länderna i det forna kommunistblocket möjlighet att utvecklas snabbt och anpassas till det moderna samhället. Polen och Estland är kanske de bästa exemplen, där länderna ekonomiskt redan nått ifatt “gamla EU”. Dessa viktiga framsteg har kunnat uppnås utan att ta till den centralisering som nu förespråkas av centrala EU-företrädare. I dagens läge är det tvärtom viktigt att decentralisera, minska maktkoncentrationen till Bryssel och satsa stenhårt på subsidiaritetsprincipen.
Annars kan hela EU-projektet rasa ihop. Inte minst viktigt är det för länder som fortfarande står kvar i Rysslands skugga. EU borde satsa helhjärtat på att se till att länder som Moldavien, Ukraina och Georgien upplever det som attraktivt att ansluta sig till medlemskretsen. Det gör man om länderna får ta del av de fördelar som ett medlemskap bjuder, utan att behöva ge upp kontrollen över de angelägenheter som inte behöver styras från Bryssel.