Över en miljard kineser lever under det barbariska förtryck som människorna i Östeuropa och Centralasien sluppit ifrån: Kommunismen. Kineser är värda ett bättre öde. De är värda samma fri- och rättigheter som vi i den demokratiska världen.
Men våra politiska företrädare är inte alltid beredda att ställa upp för att även kineser är människor som borde föräras mänskliga rättigheter. Det borde vara en självklarhet att vi har ett moraliskt ansvar att protestera och agera mot det barbariska förtrycket och att bara ett konsekvent stöd till de demokratiska krafterna och en konsekvent protest mot de kommunistiska förtryckarna kommer att leda till framgång.
Vi ser visserligen hur kineserna släpper loss de välståndsskapande kapitalistiska krafterna. De har Republiken Kina på Taiwan som ett närliggande åskådningsexempel. Men det är bara i delar av Kina och för delar av befolkningen som kapitalismen släpps fri – och bara inom av kommunistpartiet fast hållna tyglar. Det kan bara tolkas som att de kommunistiska ledarna inser att deras grundfilosofi är helt fel – att kapitalismen behövs om inte folket ska drabbas av så mycket elände att inte ens det monolitiska kommunistpartiet skulle lyckas hålla kontrollen över landet!
Vi kan av den för några veckor sedan avhållna desperata kampanjen mot innehållet i en japansk skolbok som användes i några dussin japanska skolor se att den gamla onda tidens politiska kontroll och bisarra kampanjer fortfarande är en realitet i kommunisternas Kina. De kampanjer som ledde till miljontals dödsoffer i sådant som det stora språnget och den stora kulturrevolutionen har fortfarande sina anhängare, även om kampanjerna i just denna dag drivs i mindre skala och (ännu) inte blivit lika förödande. Men de är lika verklighetsfrämmande och lika centralstyrda.
Kommunist-Kina har nyligen antagit lagstiftning som direkt riktar sig mot världens största demokratiska statsbildning bildad på den kinesiska kulturen: Republiken Kina på Taiwan – och det folkets rätt att själv bestämma sin framtid. Det beklämmande är att ingen i Väst – utom möjligen president Bush – står upp för kinesernas frihet – också friheten för de kineser som bor på Taiwan.
EU införde vapensanktioner mot Kina, som en protest mot 1989 års massaker av studenter, som på Den Himmelska Fridens Torg i Peking krävde demokrati. Inget har förändrats i Kinas grundläggande politik mot demokratiaktivister och medlemmar i det förbjudna Kinas Demokratiska Parti kastas i fängelse så snart de avslöjas. Det finns inga skäl att ge upp vapensanktionerna innan Kina omprövat sin inställning till de mänskliga rättigheterna! I och för sig slår inte sanktionerna nämnvärt mot Kinas militära förmåga eller mot landets förmåga att med vapenmakt förtrycka sina egna medborgare. Men det symboliska värdet att den civiliserade världen som en man ställer upp mot en av världens sista barbariska förtryckarregimer kan inte underskattas. De europeiska och svenska politikernas beredvillighet att backa upp de länder som vill upphäva sanktionerna mot Kina är en skam för Sverige. En lika stor skam som att Saddam Husseins största vapenleverantör, Frankrike, går i bräschen för att upphäva sanktionerna! Skäms Jacques! Skäms Göran! Skäms Fredrik!
Ofta diskuteras dödsstraffets vara eller inte vara. Kinas centrala roll i världens dödsdomar kommer då sällan fram. Enligt Amnesty sker mellan 90 och 97 procent av alla avrättningar i världen i Kina. Och i motsats till i andra länder är det inte mord och liknande brott som föranleder dödsstraff. Det är ofta ganska simpla ekonomiska brott som renderar dödsstraff i Kina, där en svensk förövare troligen skulle bli helt frikänd (eftersom beviskraven är ytterst låga i Kina och rättssäkerheten så gott som obefintlig) eller högst få några månaders fängelse. Även en person som är principiell anhängare av dödsstraffet måste i anständighetens namn vara motståndare till dödsstraff så som det tillämpas i Kina. Så länge politiken förs som den gör finns det all anledning att hålla sig kort till Kina.
Många politiker och många stora företag böjer sig för den enorma mängden människor som finns i Kina och anser därför att man inte kan ta hänsyn till principer om mänskliga rättigheter och politisk anständighet. Visst finns det 1,3 miljarder kineser som bor i det kommunistiska Kina, men de människorna representeras inte av den politiska ledningen i dagens Kina! Att beakta det kinesiska folkets betydelse, de utgör en femtedel av jordens befolkning, kan vi endast göra konsekvent om vi i alla sammanhang handfast står upp mot det avskum som falskeligen säger sig representera Kina och istället tar det kinesiska folkets parti.
Det kinesiska folket är värt bättre. Det kinesiska folket är värt demokrati och mänskliga rättigheter.