“Förmögenhets”skatten ska avskaffas.
Att “förmögenhet” står inom citationstecken beror på att den inte belastat de förmögna. 27 av Sveriges rikaste familjer (Persson, Lundberg, Stenbeck med flera) har sedan länge befriats från förmögenhetsskatt på huvuddelen av sin förmögenhet. Det har ordnats av den gamla socialdemokratiska regeringen och motivet är att de ska stanna kvar i Sverige. För de som inte är fullt så förmögna, men ändå måste betecknas som rika, har det varit synnerligen enkelt att skatteplanera bort förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten har för de förmögna varit något som man betalar om man vill – ibland kan det se bra ut att betala förmögenhetsskatt inför allmänna opinionen. Det finns dock en grupp som inte kunnat klara sig undan förmögenhetsskatten, de som ägt en lågbelånad villa och som inte haft några andra tillgångar. Hade de haft andra tillgångar hade det varit enkelt att trolla bort förmögenhetsskatten, men den som inte haft några andra tillgångar än villan har tvingats betala. Cirka 20 procent av dem som betalat förmögenhetsskatt är signifikativt nog LO-medlemmar med en ganska måttlig inkomst! Flertalet av de övriga betalande är pensionärer, ofta med ännu mindre inkomster än LO-medlemmarna.
Ett av Alliansens vallöften var att avskaffa förmögenhetsskatten. Det är ett vallöfte som har hållits med råge, i så måtto att förmögenhetsskatten avskaffas redan för 2007 (2008 års taxering). Vallöftena hade kunnat uppfyllas ett år senare. Men skattebyråkraterna ger sig inte. De ska – trots att förmögenhetsskatten avskaffas – samla in förmögenhetsuppgifter från alla uppgiftslämnare. Banker, försäkringsbolag med flera ska lämna samma uppgifter som tidigare om medborgarnas förmögenhet. Fastighetstaxeringarna ska fortsätta som tidigare. Trots att de inte längre kommer att ha någon funktion för skatteindrivningen.
Konskevenserna av att uppgiftsskyldigheten ligger kvar är flerfaldig. Uppgifterna lämnas under straffansvar och det blir därmed möjligt att tillgripa tvångsåtgärder mot den som trilskas (i andra länder gör motsvarigheten till Statistiska Centralbyrån förmögenhetsundersökningar utan straffsanktionerade hot mot dem som undersöks). Det kommer också finnas “officiella” uppgifter som kan läggas fram för dem som ansöker om bidrag och uppger sig sakna förmögenhet. Det kan tyckas att det är bra att kunna sätta åt bidragsfifflare, men det har knappast gjorts hittills, vi tror så lagom att man ska börja just nu. Och dessutom kräver uppgiftsinsamlandet och bearbetningen sin rejäla tribut i form av välavlönade statstjänstemän, revisorer och skatterådgivare.
Därutöver underlättar bevarandet av hela den onödiga byråkratiska apparaten för sossarnas revansch och återinförandet av förmögenhetsskatten. När förmögenhetsskatten nu avvecklas blev det ett års fördröjning efter valresultatet. Något års fördröjning i andra änden skulle inte skada om det skulle gå illa i nästa val. Det finns ingen anledning att behålla en onödig byråkrati för att underlätta sossarnas revansch. När förmögenhetsskatten avskaffades 1994 återinfördes den raskt igen nästa år av en ny regering. Den historien behöver inte upprepas.