Det verkar inte bli någon fart på valkampanjen. Kanske för att inget parti har något engagerande budskap att sälja in. Socialdemokraterna överträffar sig själva med intetsägande valbudskap. Läs partiets budskap på valaffischerna och fråga om något annat parti har en annan uppfattning i frågor som ”Jag vill ha en skola som ger varje barn möjlighet att växa”, ”Jag vill inte att du ska bli fattig för att du blir gammal” eller ”Jag vill ha ett Sverige där alla som kan jobba ska jobba” (möjligen skulle Miljöpartiet invända mot den sistnämnda affischen).
Stefan Löfven vill göra valet till en folkomröstning om välfärden. Men vad slåss han mot? Alla de sju övriga riksdagspartierna vill slå vakt om välfärden.
Moderaterna vill, om man dyker djupt ner i deras partiprogram, sänka skatterna. Men de kampanjar inte för det och det verkar som om de inte ens är beredda att slåss för att avskaffa värnskatten (där har åtminstone Liberalerna ställt det som förslag). Trots att ett avskaffande av värnskatten skulle vara självfinanisierande, det vill säga inte kosta statskassan något alls.
Alla partier med självaktning kräver förstärkningar av försvaret och hårdare tag mot brottsligheten. Men inget av partierna sticker ut.
Miljöpartiet tror att en varm sommar ska öppna för deras klimatextremism. Och opinionsundersökningarna säger att de dessvärre kan ha rätt. Men kom då ihåg att förra sommaren var den kallaste på 155 år. Vad säger det om klimatet?
Liberalerna vill ge mer makt åt Bryssel och kostar på sig en affisch i ämnet. Men driver inte frågan, väl medvetna om att de inte kommer att få gehör för förslaget vare sig hos de andra partierna eller hos väljarna.
Kristdemokraternas ledare slår ett slag för kärnkraften och visst är den det mest miljövänliga energialternativet. Men hon tycks inte ens ha det egna partiet med på båten.
Sverigedemokraterna är det mest välfärdskramande partiet av alla. Mer pengar till det mesta. Haken är bara att finansieringen till sin helhet ska ske med neddragning av kostnaderna för invandringen, och med tanke på att de andra sju partierna kommer att säga kategoriskt nej till detta blir det i praktiken inga pengar till de välfärdsprojekt som Sverigedemokraterna vill satsa på.
Centerpartiet har på meritlistan den så kallade gymnasielagen som ska ge de som fått avslag på sina asylansökningar möjlighet att stanna kvar i Sverige. Om de gjort ansökan före ett visst datum och lovar att gå i skolan.
Vänsterpartiet slutligen. Partiet som varit med i Kommunistiska Internationalen med 100 miljoner mord i garderoben. Partiet som alltid har ställt upp på förtryckarnas sida. Och som alltid lovprisat regimer som för till svält och elände, som nu senast regimen i Venezuela.
Det finns partier vid sidan av de åtta riksdagspartierna. Feministiskt Initiativ, som skapats för att sätta oss på plats som trodde att det inte gick att skapa något värre än Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Men de försvinner helt i valdebatten. Helt borta tycks också andra nyskapelser som Alternativ för Sverige och Medborgerlig Samling vara. De partierna visar snarast hur svårt det är att ens få komma till tals med väljarna om man inte har tumme med dominerande media. Och i media härskar miljöpartisterna fortsatt med 40 procent och egen majoritet i Sveriges Television (siffrorna från SOM-institutets undersökningar av Kent Asp). AFS och MED torde vara helt okända för mer än en liten skara politiska nördar.