Arbetslösheten är ett gissel som i allt högre utsträckning drabbat Sverige under de senaste tio åren. Och traditionella insatser hjälper inte. Nya vägar måste skapas för att vi ska bli av med de problem som arbetslösheten skapar. Och problemen är många. Det viktigaste problemet är alla arbetslösa själva, många upplever att de förlorar sitt människovärde genom att de inte “duger” på arbetsmarknaden. Det problemet ska vi inte ta upp här. Ett annat viktigt problem, som direkt påverkar statsfinanserna och efterfrågan och därmed sysselsättningen, är att vi inte utnyttjar landets produktiva resurser. Det problemet ska vi ta upp här.
Om de arbetslösa kunde sättas i produktivt arbete skulle vi i Sverige tillsammans kunna producera tio procent mer än vad vi gör idag. Tio procent ökad produktion innebär att vi skulle få tio procent mer resurser att använda i samhället. Kort sagt folk i allmänhet skulle få det tio procent bättre. Vi skulle visserligen inte komma upp till tysk levnadsstandard, men kanske italiensk (ja inte norditaliensk förstås) eller fransk.
Om tio procent fler hade produktiva arbeten skulle kraven på arbetslöshetsunderstöd och socialbidrag minska drastiskt. Därmed skulle skatterna kunna sänkas. Om de nya resurserna inriktades enbart på att betala av statsskulden (vilket inte vore förnuftigt) skulle det bara ta åtta år…
Idag kommer politiska förslag inte hur vi ska sysselsätta fler, utan färre. Det vill säga förslag som minskar de samlade resurserna i samhället. Ett sådant förslag är att förtidspensionera för att ge ungdomar arbete. Det är så galet som man kan tänka sig. Det innebär ju att vi minskar produktionen istället för att öka den. Det flyttar för gott bort produktiva resurser från arbetsmarknaden och kräver ökade statliga insatser (i form av pensioner m m)
För att gå den motsatta vägen, sysselsätta fler och bättre utnyttja våra produktiva resurser, ska vi inte subventionera folk att lämna arbetskraften. Vägen till full sysselsättning går inte heller genom utbildning till högteknologiska yrken. Visst behövs tekniskt kunniga personer och vi behöver fler (det märks om inte annat på civilingenjörernas goda löner), men det är tyvärr inte så att vi kan utbilda alla arbetslösa till datatekniker. Problemet är istället att skapa arbete för dem som är lågproduktiva och inte kommer att bli annat. Förr fick sådana arbeten som till exempel gatusopare eller vägarbetare, men idag är bägge dessa arbeten högt kvalificerade arbeten som kräver goda mekaniska kunskaper. Länge har kommuner och landsting gett arbete åt den här gruppen människor, men kostnaderna har blivit för höga.
För samhället är det bättre att en lågproduktiv person sätts i arbete på 80 procent av en normal lön, för då produceras i alla fall 80 procent av en normal produktionsinsats. Men det ska vara “riktig produktion”, inte låtsasarbeten som skapas i den offentliga sektorn. Att låta den lågproduktive leva på arbetslöshetsunderstöd och socialbidrag innebär att samhället tar på sig 100 procent av kostnaden. Då är det billigare att stödja just arbetsplatser med låga krav på de anställda, för många skulle det räcka med att arbetsgivaren bara behövde betala lönen (och inte de 31 procent som tillkommer i sociala avgifter). Vi kan på det sättet göra betydligt mer mot arbetslösheten och för den svenska ekonomiska tillväxten än att satsa på förtidspensioneringar eller teknisk utbildning.