Många svenskar röstade på EU för att de såg EU som en institution som kunde hjälpa oss att bli av med de värsta storebrors-fasonerna i Sverige. Och visst har EU spelat en viss roll. Nu är det till exempel tillåtet för andra än nordbor att komma och arbeta i Sverige, för första gången sedan 1970-talets början (den godkända arbetskraftsinvandringen var innan EU mindre än hundra personer om året, huvudsakligen VDar och experter i utländska företags filialer i Sverige). Men hur många är det som kommer till Sverige för att jobba och betala svenska skatter? Inte många från EU-länderna i alla fall. Det har också hänt en del när det gäller livsmedel och bilar. Maten har blivit billigare. Men är fortfarande onödigt dyr på grund av EUs vansinniga jordbruksregleringar, tullar och importregleringar (bananer, som är ett undantag från de sänkta livsmedelspriserna, har till exempel fördubblats i pris på grund av regleringen av bananimporten till EU). När det gäller kläder har dock priserna gått märkbart upp, eftersom EU, i motsats till Sverige innan EU, har regleringar för importen. På bilmarknaden har priserna pressats något, på grund av konkurrensen från den privatimport som blivit möjlig efter EU-inträdet.
Många av EU-vännerna såg det svenska spritkineseriet som ett viktigt skäl för EU-medlemskap. Om man i tretton av de femton EU-länderna kan handla vanligt öl och vin i livsmedelshandeln, så borde väl den saken kunna ordnas snabbt också i Sverige och Finland. Det tyckte inte minst ledaren i det lilla missnöjespartiet Centrumdemokraterna, Harry Franzén.
EG-domstolen i Luxemburg har nu visat att så inte är fallet. Sverige får fortsätta med sina galenskaper, där medborgarna omyndigförklaras. Det tjänade alltså inget till att bli med i EU ens när det gäller en så enkel sak som rätten att köpa alkohol. Vi kan istället räkna med att råka ut för alltfler regleringar på EU-nivå. Inte minst eftersom nu tretton av de femton EU-länderna har socialister i sina regeringar. Bara Tyskland och Portugal har socialistfria regeringar. (Dock ska vi tillägga att Tony Blairs Labour-parti i Storbritannien för en betydligt bättre politik än den vi skulle kunna vänta oss av en Carl Bildt-regering i Sverige).
Sverige betalar årligen 20 miljarder kronor i medlemsavgift till EU – och svenskar får tillbaka ungefär hälften av den summan i form av bidrag och förmåner från EU. Varje svensk betalar alltså mer än 1000 kronor om året för en organisation som inte ens förmår att ge oss rätten att köpa en flaska vin på ICA. Det är dags att ta sig en ordentlig funderare på om vi verkligen ska vara med i den socialistiska jätteorganisationen EU.