En enig valberedning föreslår att Annie Lööf ska bli ny centerledare. Den nya given, att låta tre kandidater tävla mot varandra, fick inte löpa ända fram till partistämman, men det kanske var ganska givet med tanke på det förkrossande försprång Annie Lööf fått framför de två andra kandidaterna.
Annie Lööf har en bakgrund som man kan förvänta sig av en centerpartist, uppvuxen på landet utanför Värnamo och fortfarande bosatt i Värnamo. Men hennes åsikter är inte sådana som vi vant oss vid från ett parti som haft ledare som Olof Johansson och Lennart Daléus. Hennes favoritbok är Ayn Rands Atlas Shrugged och hon har även läst de moderna stora liberala tänkarna. Hennes förebild i politiken är Margaret Thatcher. Hon var en av de främsta i motståndet mot FRA-lagen, men böjde sig och röstade ja när lagen justerats i en del detaljer. Endast folkpartisten Camilla Lindberg röstade nej bland Alliansens ledamöter. Annie Lööf gav efter för mycket hårdhänta påtryckningar och rättade in sig i partifållan.
Hon tog plats i Riksdagen efter en personvalskampanj 2006, hon blev inkryssad och petade ut Centerns tidigare riksdagsledamot från valkretsen, Margareta Andersson. Annie Lööf fick 2296 personröster, Margareta Andersson bara 1217. I valet 2010 fick hon ännu fler personkryss än 2006 – 4919. Under perioden 2006-2010 var hon Riksdagens yngsta ledamot och hon är fortfarande bara 28 år. Hon är i yngsta laget för att bli partiledare. Väljarna förväntar sig erfarenhet och tyngd på en sådan post. Mden trots det har hon alltså byggt upp ett starkt personligt stöd.
Hennes utmejslade liberalism ligger långt från Centerns traditionella linje. Så det är helt nya kretsar som Centern nu kan vinna sympatier hos. “Storstadsliberalerna” får nu två seriösa alternativ – Folkpartiet och Centern. Men för de konservativa på landsbygden blir det inte längre självklart att rösta med Centern.
En fråga som bör ställas är om ett parti kan välja en ledare som ligger så långt från partiets historiska ideologiska kärna? Vi vet dock att Moderaterna gjorde det med framgång när de valde Fredrik Reinfeldt efter Bo Lundgren. Reinfeldt la raskt beslag på det utrymme som tidigare hållits av Centern och Folkpartiet, partier som bägge idag står klart till höger om Moderaterna. Det märkliga är att Moderaterna faktiskt lyckats behålla sina kärnväljare, trots att man övergett den tidigare politiken. Nu ger sig alltså Centern in och slåss på allvar i ett av Moderaternas traditionella kärnsegment. Kan man verkligen göra det och behålla sin egen bas? Vi tillåter oss att tvivla att det kan gå i längden. Annie Lööf är det liberala Sveriges hopp, men kan hon verkligen leverera? Kan hon stå upp mot Fredrik Reinfeldts utslätade mittenpolitik och stå upp för en libertariansk ekonomisk politik, som hon gjort sig till förespråkare för. Kan hon bli en svensk Siv Jensen?
Annie Lööf har mycket kvar att bevisa innan vi på allvar tror att hon kan leva upp till de förväntningar som liberaler har på henne.