Vilka är orsakerna till att marxismen i praktiken ofta har utvecklats till socialistiska diktaturer?
Viktoria (6 april 2000)
vixmag[snabel-a]swipnet.se
Detta är inte särskilt konstigt med tanke på att den marxistiska ideologin ju faktist förespråkar en socialistisk diktatur (proletariatets diktatur) som övergångsstadie efter kapitalismen.
Marxismen ser ju historien som förutbestämd att genomgå olika stadier.
I det tar man fasta på den hegelianska synen på historien. Men då Marx till skillnad från Hegel var ateist och materialist så var det inte guds försyn som låg bakom det hela. Utan det var de materiella förhållanderna i samhället som drev på processen
Det första stadiet var ursamhället, som enligt Marx var klasslöst. Sedan kom människorna in i Slavsamhället där det fanns två klasser: slavägarna och slavarna. Därefter utvecklade sig samhället till feodalsamhället där klasskonflikten står mellan feodalherrarna och lantarbetarna. Nästa stadie var kapitalismen där klasskonflikten stod mellan kapitalister och arbetare.
Därefter så är det tänkt att proletariatet (arbetarklassen) ska göra revolution och införa proletariatets diktatur. Proletariatets diktatur ska vända upp och ner på samhället, omvandla människan till en ny människotyp “den kommunistiska människan” och ta bort alla klasskonflikter.
Och då det enligt marxismen är så att staten är ett påfund från den styrande klassen för att skydda sin egendom, då kommer staten att “vittra bort” av sig själv när klasssamhället försvunnit.
Problemet är ju att det går inte att ändra människans natur på det sättet(även om Pol Pot gjorde ett tappert försök som resulterade i att nästan en tredjedel av Kambodjas befolkning utplånades) och därför så blir proletariatets diktatur permanent. Och som Marx anarkistiske motståndare Mikhail Bakunin konstaterade: “proletariatets diktatur” blir med nödvändighet en “diktatur över proletariatet”. Då det inte går att genomföra den omvandling Marx tänkte sig så kommer diktaturen aldrig att “vittra bort”- iallafall inte till förmån för den kommunistiska utopin. Däremot så har ju kommunistdiktaturer tenderat att vittra sönder på grund av planekonomins inneboende irrationella struktur.