Hur många sovjetiska anfall begicks utanför Warszawa-paktsområdet mellan år 1945-78?
Micke, Rimbo (24 maj 2000)
hatetuesdays[snabel-a]hotmail.com
De mest spektakulära sovjetiska militära offensiverna skedde INOM Warsazawa-pakten. Östtyskland 1953, Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 var de mest brutala. Det fanns också en färdig sovjetisk invasionsplan för Polen 1981 (och soldater marschberedda), men den polske generalen Wojciech Jaruzelski föregrep den sovjetiska invasionen genom en militärkupp den 13 december 1981, som återförde Polen i strikta sovjetiska ledband.
Den mest omfattande operationen utanför Warszawa-pakten påbörjades först 1979 genom invasionen av Afghanistan. Även om 1979 ligger utanför det tidsintervall Du anger, så är det viktigt att komma ihåg att den regelrätta invasionen av Afghanistan föregicks av flera års sovjetiska aktiviteter i Afghanistan, bland annat i form av militära styrkor som fanns på plats. Afghanistan blev i praktiken sovjetstyrt redan 1978.
Sovjet hade genom åren truppstyrkor på många platser runt om i världen. Stora styrkor backade upp den kommunistiska regimen under Agostinho Neto i Angola på 1970-talet. År 1953 ingrep sovjetiska styrkor på Mossadeqs sida i konflikten i Iran. Och redan innan Andra världskrigets slut invaderade sovjetiska styrkor norra Korea. Trots att Sovjet inte alls deltagit i kriget i Fjärran Östern förklarade man Japan krig den 9 augusti 1945 när Japan redan var besegrat av USA som släppt 2 atombomber över landet. Sovjet lyckades genom detta ockupera norra Korea, som än idag plågas av kommunistiskt förtryck och den svält som följer i det kommunistiska ekonomiska systemets spår.
Sovjet har i övrigt främst verkat genom militära rådgivare och genom ombud. Så har till exempel kubanska soldater spelat en betydelsefull roll för att upprätthålla kommunismen i Angola. Sovjetiska militärer har vid olika tillfällen haft avgörande inflytande i länder som Kongo (Zaire), Ghana, Egypten, Etiopien och Nicaragua.
En viktig orsak till att det inte blev fler sovjetiska angrepp under den här perioden var naturligtvis också NATOs avskräckande funktion. Ett angrepp på ett NATO-land skulle med nödvändighet innebära en konflikt med hela NATO och den risken var inte ens de sovjetiska kommunistledarna beredda att ta.