Socialistiska partier

De socialistiska och socialdemokratiska partierna i Sverige har alla mer eller mindre influerats av Marx och Engels skrifter. 1848 publicerades ”Kommunistiska manifestet” som tillsammans med ”Kapitalet” utgör marxismens viktigaste verk.

Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti (SAP) växte fram 1889 för att tillvarata arbetarklassens intressen. Det första programmet 1897 hade en stark marxistisk prägel med krav såsom förstatligande av produktionsmedel och idéer om att våld är en viktig ingrediens för att erövra makten i samhället. Men i takt med att partiet växte och alltfler medlemmar saknade intresse av politisk teori samtidigt som de krävde synbara förbättringar förskjöts partiets tyngdpunkt till det parlamentariska systemet. Partiet reviderade bland annat sin syn på våldet som legitim metod och småbönderna som en klass som det inte behövdes ta någon hänsyn till. Den principiellt negativa synen på försvaret och nationen modifierades också. Socialdemokraterna kom alltså att slå in på Eduard Bernsteins reformistiska och reviderade marxism.

Inom SAP fanns det ett antal ideologiskt sinnade som var missnöjda med den reformistiska vägen. Den första fraktionen som bildades var ungsocialisterna som uteslöts ur SAP 1906. 1912 bildades vänsterföreningen som tillsammans med ungdomsförbundet försökte få SAP att bli mer radikala. Den oppositionen undertrycktes av SAP-ledningen och 1917 bildade några socialdemokrater Sverges Socialdemokratiska Vänsterparti. Det nya partiet var emot försvaret, pläderade för en jordreform och för socialisering. En falang inom partiet hade kontakter med Lenins bolsjevikparti och 1919 anslöts partiet till tredje internationalen (komintern).

Men en minoritet ville inte lyda under Lenins 21 fastställda teser som bland annat fastslog att varje nationellt kommunistparti skulle underställa sig den internationella exekutivkommittén. Partiet splittrades och de lenintrogna bildade 1921 Sverges Kommunistiska Parti (SKP). De övriga var kvar i det gamla partiets namn men återgick senare till SAP.

1924 skedde ännu en partisplittring då en falang under Z. Höglunds ledning som ogillade Moskvas dekret drog sig ur partiet för att senare återförenas med SAP. 1929 splittrades partiet för tredje gången i en moskvatrogen grupp under Hugo Sillén och en moskvaskeptisk grupp under Karl Kilbom. Den sistnämnda gruppen tog sig namnet Sverges Socialistiska Parti. Det partiet kom senare att bli väldigt nazistinfluerad under Nils Flygs (Nils Flyg hade tidigare varit ordförande för SSU) ledning vilket ledde till att partiet så småningom utplånades. Med andra ord var det bara Sveriges Kommunistiska Parti som återstod till vänster om SAP.

Under 1930-talet hade SAP bytt ut Marx mot Keynes och hans konjunkturteori som går ut på att ”hjälpa” det kapitalistiska systemet att fungera genom statliga interventioner. Tanken var att man skulle motverka konjunktursvängningar. Socialdemokraterna riktade också in sig på att bli ett välfärdsstatsparti.

1967 bytte Sverges Kommunistiska Parti (SKP) namn till Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) för att betona partiledaren C H Hermanssons mer eurokommunistiska inriktning. Detta innebar dock inte att partiet i praktiken bröt med de östeuropeiska kommunistpartierna och det sovjetiska kommunistpartiet. Tvärtom ansåg VPK att det var väldigt viktigt att bevara kontakterna så inte konkurrerande kommunistpartier såsom SKP skulle överta den rollen.

Samma år splittrades partiet återigen då Kommunistiska Förbundet Marxist-leninisterna (KFML) bröt sig ur VPK på grund av att VPK ansågs vara alltför revisionistiska och inte tillräckligt renläriga. KFML var också mer Kinatrogna och mindre Sovjettrogna än vad VPK var. KFML kom 1973 att byta namn till Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). 1986 bytte partiet återigen namn till Solidaritetspartiet, som sedan lades ned 1990. Ur KFML kom sedan Kommunistiska Förbundet Marxist-leninisterna (revolutionärerna) (KFML(r)) att bildas 1970 som ett ännu mer revolutionärt parti. Partiet kom sedan att ändra namn till Kommunistiska Partiet Marxist-leninisterna (revolutionärerna) (KPML(r)). Nu heter partiet Kommunistiska Partiet och partiet ger ut tidningen Proletären. Trotskisterna bröt med VPK och bildade 1971 Revolutionära marxisters förbund som 1982 bytte namn till Socialistiska partiet. Partiet ger ut tidningen Internationalen. Motsättningar om kärnkraft och Sovjetunionen ledde senare till att en ytterligare grupp bröt sig ur VPK och bildade 1977 Arbetarpartiet Kommunisterna (APK). Partiet gick i konkurs 1995. 1991 bytte Vänsterpartiet Kommunisterna namn till Vänsterpartiet för att tona ned sambandet mellan det svenska kommunistpartiet och kommunistpartierna i Östeuropa och Sovjetunionen som efter Warzawapaktens sönderfall 1989 och Sovjetunionens implodering 1991 blev mer en belastning än ett stöd för Vänsterpartiet. Nu har dock, som du redan vet, den nuvarande vänsterpartiledaren Lars Ohly börjat tala om kommunismen igen.

Idag finns också partiet Rättvisepartiet Socialisterna som grundades 1997 som ett missnöje med SAP och VP. Rättvisepartiet Socialisterna är ett extremt vänsterinriktat missnöjesparti som stöds av ca 5 000 – 6 000. De ger ut en tidning vid namn ”Marxismen idag” och har gamla kommunistiska krav på sitt partiprogram. De visar en tydlig fientlighet gentemot Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som anses ha förrått marxismen och den hårt arbetande proletären för att föra en mer borgerlig och nyliberal politik. Partiet riktar främst in sig på att kritisera de nedskärningar och privatiseringar som gjorts i den offentliga sektorn under 1990-talet. Kapitalister sätts mot löntagare som om allt vore ett nollsummespel. Enligt Rättvisepartiet Socialisterna roffar kapitalisterna åt sig alltmer på löntagarnas bekostnad. De vill återigen sätta upp socialismen på agendan för att Sverige ska ta en mer socialistisk väg. I mångt och mycket är Rättvisepartiet Socialisterna det som Vänsterpartiet var innan kommunismens stora fall och Socialdemokraterna var i början av 1900-talet. De går till och med så långt att de kräver konfiskation av stora förmögenheter i Sverige samt tioåriga centralplaneringar för byggandet i Sverige. Ett annat parti är det konspirationsteoretiska socialistpartiet Europeiska Arbetarpartiet (EAP) som härstammar från den amerikanska LaRouche rörelsen och EAP bildades 1976. Partiet är känt för sitt extrema Palmehat och antisemitism. Partiet ger ut tidningen ”Ny solidaritet”. Miljöpartiet som bildades 1981 kan betraktas som ett parti som fört in den socialistinfluerade ideologin ekologismen i den svenska samhällsdebatten. Feministiskt Initiativ som bildades 2004 är den senaste partifraktionen i den svenska socialistiska partitraditionen.

Med Vänlig Hälsning
Fredrik Runebert