Jag håller på att skriva ett skolarbete om reformistisk socialism och skulle vilja veta lite mer om det.
Annie Jönsson, Malmö (12 april 2007)
gummianka_[snabel-a]hotmail.com
Den reformistiska socialismen eller socialdemokratin bygger i stora stycken på Eduard Bernsteins idéer och läror. (Men det fanns även reformistiska socialister redan på 1840-talet). Han var till en början bundsförvant till Karl Marx och Friedrich Engels kommunistiska läror, men han påbörjade en revidering av dessa läror då han insåg att de historiska lagarna inte alls drev mot kapitalismens undergång och införandet av det klasslösa samhället.
De reformistiska socialisterna vänder sig också mot revolutionstanken och pläderar istället för en gradvis förändring, allmän rösträtt, demokrati och parlamentarism. När detta är infört ska samhället förändras på demokratisk väg via politiska reformer såsom socialisering av företag och offentliga socialförsäkringar.
Marxisten är istället säker på att historiens lagar oundvikligen stöder det samhälle som marxisten vill sträva emot. De menar att de har historien på sin sida. Förvisso är visionen och slutmålet något diffust, men det som går att få fram är att marxisten till en början vill ha ett proletariatets diktatur som med tiden avskaffas i takt med att klassamhället avskaffas. Den privata äganderätten ska försvinna helt. Även reformistiska socialister strävar efter att klasslöst samhälle, men de vill inte använda revolutionära metoder eller våld. Man kan dock tolka det som att reformistiska socialister enbart vill reagera på industrisamhällets och kapitalismens ”framskapade problem” genom social ingenjörskonst och att det därmed inte existerar någon färdig utopi för reformistisk socialism.
Reformistiska socialister förespråkar också jämlikhet i möjligheter till utbildning samt inkomstutjämning. De är därmed mindre elitistiska än kommunisterna som talar om en elit som ska gå före och visa vägen (Lenins elitteori är det främsta exemplet). Traditionellt har också de reformistiska socialisterna, dvs. socialdemokraterna, varit mer nationellt inriktade medan kommunisterna varit mer internationellt inriktade.
Kommunisterna ville att alla arbetare över hela världen skulle enas i kampen mot kapitalet. Det är ingen slump att det främst var kommunister som kunde tänka sig att förråda Sverige under kalla kriget för att ge Sovjetunionen topphemliga dokument. Socialdemokraterna valde också att samarbeta med alla partier som hade mandat i riksdagen förutom kommunisterna (nuvarande Vänsterpartiet) under andra världskriget. Men det finns även nyanser i denna åtskillnad mellan nationella och internationella ambitioner. Några av EU:s grundare var reformistiska socialister och många av socialdemokraterna ser EU som en metod att genomföra sina idéer på ett större område än den enskilda nationalstaten.
Det som skiljer reformistisk socialism från liberalism och konservatism är hur mycket politiken ska bestämma i samhället. Hur mycket staten ska ingripa på marknaden, hur mycket skatt staten ska ta ut från medborgarna, hur mycket regleringar som ska finnas i samhället osv.
Slutligen har det under historiens gång funnits tre falanger inom den reformistiska socialismen; socialisering av företag, planhushållning och företagsdemokrati. De olika inriktningarna har kombinerats på olika sätt under åren och de reformistiska socialisterna upptäckte under sina politiska experiment att det gick att kontrollera näringslivet utan att äga företagen. Exempel på den första falangen, socialisering av företag, är när brittiska Labour socialiserade kol- och stålindustrin efter 1945. Ytterligare exempel är Socialdemokraternas planer under 1920-talet. Exempel på den andra falangen, planhushållning, finns i Sverige under 1930-talet då John Maynard Keynes teorier om konjunkturutjämning via finanspolitiken blev en populär teori. Då började staten ingripa alltmer på marknaden för att styra ekonomin utan att avskaffa det privata ägandet och marknadens mekanismer. Exempel på den tredje falangen, företagsdemokrati, är 1970-talets debatt om löntagarfonder som i sin ursprungliga utformning syftade till att företagen skulle styras av arbetarna via fackförbunden.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert