Hur det var i Västyskland när Berlinmuren fanns? Hur folket levde?
Sanda, Kisa (28 maj 2001)
sanda_16[snabel-a]hotmail.com
Det var inga stora skillnader mellan då och nu i Västtyskland. Det var i Östtyskland som Murens fall innebar en total omvälvning av samhället.
Innan Berlinmurens fall (1989) var det bara speciellt betrodda medborgare i Öst som ens kunde göra ett kort besök i Västtyskland. Och blev ett sådant besök tillåtet så förutsattes att nära släktingar stannade kvar som gisslan i Öst. Pensionärer fick dock resa fritt. Den östtyska statens förhoppning var att dessa personer, som bara kostade pengar, skulle hoppa av. Västtyskland var generöst och betalade pension även till östtyskar, så det var inte ovanligt att pensionärer äntligen fick flytta till sina nära släktingar i Väst. Det var onekligen en märklig syn att se köerna för utresande i Östberlin. I kön för västtyskar och “övriga” en normal blandning av människor. I kön för östtyskar nästan bara pensionärer…
I Östtyskland fanns det visserligen flera politiska partier, men alla utom SED (Tyska Socialistiska Enhetspartiet), var rena papperskonstruktioner som saknade allt inflytande och vars enda möjlighet att överleva var att de stödde SEDs politik.
Det var förbjudet att ta in tidningar från Väst till Östtyskland, men radio- och TV-sändningar kunde avlyssnas. Den som uttryckte åsikter som inte accepterades av den politiska ledningen kunde räkna med att bli förföljd och diskriminerad i skolor och på arbetsplatser och även hamna i fängelse.
Det gällde även åsikter som uttrycktes i slutna sällskap. I Östtyskland – med cirka 15 miljoner invånare – fanns flera hundratusen anställda inom säkerhetspolisen (hela den svenska polisen – främst kriminal- ordnings- och trafikpolis har cirka 20.000 anställda) och enligt bevarade register cirka 2 miljoner informatörer. Alla var alltså kontrollerade av någon på nära håll. Det har – sedan registren släpptes fria för granskning av de berörda – visat sig att Stasi (säkerhetspolisen) kunde engagera äkta makar för att rapportera om varandra!
Den östtyska ekonomin ansågs innan Murens fall vara ett skyltfönster mot Väst. Men efter Murens fall föll det mesta ihop som ett korthus. Ingen ville köpa en Trabant. Och den gamla bilfabriken i Eisenach köptes av Opel, som slängde ut all utrustning, sparkade 12.000 av 15.000 anställda och tredubblade produktionen (räknat i antal bilar). Och bilarna går att sälja!
I Östtyskland fanns innan Murens fall hundratusentals sovjetiska soldater, som såg till att inga olämpliga politiska beslut fattades. Och inte minst att den östtyska politiska ledningen fick den sammansättning som Moskva önskade.
Idag är allt detta ett dåligt minne för östtyskarna. Men än idag lever man i Östtyskland i sviterna av ett omänskligt politiskt och ekonomiskt system.