Jag skulle vilja veta lite om nationalism i Sverige. Hur kommer det sig att vi inte firar nationaldagen på samma sätt som andra nationer? Varför har det blivit så att nazisterna använder den svenska flaggan som “sin symbol”?? Hur har det varit genom tiderna, har det alltid varit så här? Skulle gärna vilja veta hur det var under tidsperioden 1815-1914. Hur är Sveriges nationalism i förhållande till andra länder?
Jenny(20 oktober 1999)
bambi_J27[snabel-a]hotmail.com
Nationalism är ett förhållandevis nytt fenomen. Det var först på 1800-talet som nationalismen växte fram. Och det på två sätt. Dels försökte viss folkgrupper att ena sina folk, som var splittrade i många småstater (Tyskland, Italien). Dels försökte andra folk att bryta sig ur mångnationella imperier (länderna på Balkan, Tjeckoslovakien, Ungern osv).
Sverige hamnade lite mitt emellan dessa två trender och vi visste antagligen inte åt vilket håll vi skulle gå. Å ena sidan ville Norge bryta sig loss från Sverige, vilket var ett uttryck för norsk nationalism. Å andra sidan fanns det en skandinavistisk rörelse som gick i motsatt riktning, som ville ena Skandinavien på samma sätt som Italien och Tyskland enades. Det var självklart en dålig startpunkt för en stark nationalism – skulle nationalismen styra oss åt det ena eller det rakt motsatta hållet? Det var helt enkelt inte klart vart den rådande nationalistiska tidsandan skulle föra oss.
Mot slutet av 1800-talet genomfördes en del “storsvenska” projekt, som en anpassning till tidens rådande trender. Typ Vega-expeditionen för att finna Nordostpassagen och ingenjör Andrées misslyckade ballongfärd till Nordpolen. Till en del var väl detta ett svar på norrmännens än mer framgångsrika expeditioner. Och eftersom det kanske mest storvulna projektet (Nordpolsfärden) blev en så total katatstrof var det väl inte konstigt att nationalismen inte fick något extra uppsving.
De länder som har mer storslagna nationaldagar har vanligen något mer festligt att fira än Sverige. Norge firar den författning som gjorde att Norge i praktiken blev självstyrande, trots att landet erövrats av Sverige. USA firar frigörelsen från Storbritannien och det krig som måste slutföras för att uppnå den frigörelsen. Frankrikes 14 juli är kanske lite märkligt, där firar man rivandet av ett fängelse som hade mindre än fem fångar, de flesta mördare och sedlighetsförbrytare från samhällets översta skick. Men det verkar inte som om den sanningen gått hem hos fransmännen.
Man skulle ju kunna tänka sig att ett land som Finland skulle fira lika intensivt som Norge, men den 6 december är en ganska ordinär dag i Finland, trots att man firar frigörelsen från Ryssland.
Din fråga har som Du ser inget enkelt svar.
Vad gäller den konkreta frågan om nationalsocialisternas användning av den svenska flaggan så är den mycket märklig. Ingen behöver ju tvivla om att nationalsocialisterna, om de fått chansen för sextio år sedan, gärna draperat sig i en främmande röd flagga med hakkors på. Så gjorde ju deras meningsfrände i Norge Vidkun Quisling. Det svenska försvaret stod under hela kriget berett att slåss mot nationalsocialisterna under den blågula fanan. Och säkerhetspolisen hade ett register på 15.000 nationalsocialister, som man nogsamt såg till att de inte skulle få några poster eller någon information som kunde hota den svenska säkerheten. Vi tror att det är viktigt att riktiga svenskar (födda i eller utom landet) använder den svenska flaggan i olika sammanhang för att visa att det inte är en politisk symbol. Och till riktiga svenskar räknar vi inte nationalsocialister. De är ju fiender till allt genuint svenskt och anhängare av en ideologi som aldrig kunnat få fotfäste i vårt land, eftersom den är så främmande för folkflertalets sätt att tänka.