Var i världen finns överskott av mat och vilka problem finns med jordbruket i de fattiga länderna?
Maria Hilding, Norrköping (22 september 2000)
Maria_Hilding[snabel-a]hotmail.com
Överskott eller brist på mat är i grunden en organisatorisk fråga och en prisfråga. Ett av de länder som har störst underskott på egen livsmedelsproduktion är Storbritannien, men det innebär ju inte att någon svälter där för det. Mat kommer i rikliga mängder från Danmark, Nya Zeeland, Australien, USA, Frankrike med flera länder. I utbyte mot brittisk olja och naturgas, brittiska industriprodukter och finansiella tjänster med mera.
I vissa länder kombineras dock underskott i produktionen med organisatoriska brister och brist på pengar för import till en förödande svältsituation. Detta är särskilt vanligt i socialistiska länder. Orsaken är tydlig: För att hålla massorna i städerna på mattan ser regimen till att livsmedelspriserna är låga. Det uppnås genom att bönderna (oavsett om de är självägande eller anställda på statliga jordbruk) får för lite betalt. Bönderna svarar med att dra ner på produktionen (varför anstränga sig om staten tar överskottet av alla ansträngningar?). Och bönderna är dessutom en förkrossande majoritet i de här länderna. Majoriteten svälter. En liten elit kan få billig mat på de svältande böndernas bekostnad!
Typiska exempel på sådana länder är Nordkorea, Etiopien och tidigare Mozambique. Tidvis har svälten också härjat svårt i länder som Ukraina och Kina. Länder som historiskt sett är kända för sin bördighet och för sina stora livsmedelsöverskott. Ukraina har till exempel i hundratals år varit känt för sina rika jordar och det stora överskott som kunde levereras till västra Europa! Under Stalins regim svalt miljoner och åter miljoner bönder ihjäl i Ukraina!
Det grundläggande problemet i de fattiga länderna är alltså att bönderna inte får tillräckligt betalt – ett system som införts för att hålla livsmedelspriserna nere. Men med låga livsmedelspriser blir inga livsmedel (eller inte tillräckligt med livsmedel) producerat och folk svälter.
Helt visst kan mycket göras för att utveckla jordbruket i de fattiga länderna. Det kan göras genom investeringar i bättre utsäde, konstgödning, konstbevattning, jordbruksmaskiner etc. Men allt detta kräver investeringar och bättre priser! Samt ett mått av kapitalism, dvs ett system som försörjer bönderna med kapital.
En annan faktor som kan bidra till de fattiga ländernas utveckling är en globalisering av ekonomin. I dagens värld är tyvärr många gränser stängda för handel av jordbruksprodukter. Om de fattiga länderna till exempel hindras från att exportera jordbruksprodukter till EUs stängda marknad, kommer de aldrig att få fart på utvecklingen och deras folk kommer att fortsätta att svälta. Faktiskt är det så att export av livsmedel är ett säkert sätt för folk i länder med livsmedelsbrist att bygga upp landet så att folk kan äta sig mätta!