Jag skulle vilja veta lite om maktkampen i Ryssland från och med 1991 fram till idag.
Peter (25 november 1999)
iceviper[snabel-a]mailcity.com
I augusti 1991 försökte gammelkommunister och militärer ta makten i Sovjetunionen genom en kupp i Moskva. Den ryska republikens president (alltså inte Sovjetunionens president) Boris Jeltsin visade sig vara en stark ledare och slog ner upproret, samtidigt som Gorbatjov befann sig på Krim.
Det var senare samma år som Sovjetunionen upplöstes (den 26 december). Michail Gorbatjov hade avgått som president redan dagen innan. Därmed var Ryssland självständigt.
Jeltsin hade fått mycket långtgående befogenheter av duman i oktober 1991 och han använde sin ställning för att ta kontroll över regeringen. När befogenheterna skulle löpa ut mot slutet av 1992 var Jeltsins ställning svag och hans premiärminister, reformekonomen Jegor Gajdar, tvingades avgå. Ny premiärminister blev Viktor Tjernomyrdin, som mer tilltalade oppositionen i duman, där kommunisterna (Gennadij Zjuganov) och liberaldemokraterna (Vladimir Zjirinovskij) hade en förhållandevis stark ställning. Under 1993 fördjupades konflikten mellan presidenten och parlamentet, men den löstes delvis upp efter en folkomröstning som blev en framgång för Jeltsin. Men till hösten var det dags igen. Jeltsin förklarade duman upplöst och duman förklarade Jeltsin avsatt. Det var återigen Jeltsin som gick segrande ur striden, eftersom hans militära styrkor visade sig överlägsna och kunde skaffa sig full kontroll över den brinnande parlamentsbyggnaden (“Vita huset”). I slutet av 1993 hölls det första någorlunda fria valet i Ryssland sedan 1917. 197 av 450 ledamöter var motståndare till reformpolitiken, därav 65 kommunister. Tjernomyrdin förklarade att reformpolitiken var över och katastrofen lät inte vänta på sig. Produktionen gick i botten och inflationen i toppen. Samtidigt med parlamentsvalen 1993 röstades emellertid en ny författning igenom och den gav presidenten en stark maktställning. Jeltsin kunde alltså delvis strunta i vad parlamentet sa.
Ett nytt parlamentsval hölls 1995 och då stärktes kommunisterna sin ställning, men de var fortfarande i minoritet, om än en starkare minoritet. Under 1996 var det presidentval och Jeltsin lyckades vinna det, delvis genom missvisande uppgifter om sitt hälsotillstånd. Kort tid efter valsegern försvann han för att senare hjärtopereras. Efter konvalescensen kom Jeltsin tillbaka med ny kraft och började möblera om i regeringen. En rad ministrar sparkades – dock inte premiärminister Tjernomyrdin. Men också Tjernomyrdin skulle sparkas, vilket skedde 1998. Han ersattes först av Sergej Kirijenko, som fick vara premiärminister i bara fem månader. Därefter kom Jevgennij Primakov, men inte han heller blev långlivad som premiärminister. Både Tjernomyrdin och Primakov hade byggt upp en egen maktposition, vilket inte kunde accepteras av Jeltsin. Efter flera skiften på premiärministerposten är det nu den tidigare okände Vladimir Putin som är Jeltsins man – inte bara som premiärminister utan också som presidentkandidat vid de val som ska hållas i mars år 2000.