Jag vill veta allt om Koreakriget
Jonna, Karlskrona (17 maj 1999)
bergjonna[snabel-a]hotmail.com
USA förde i huvudsak ensamt kriget mot Japan i Fjärran Östern under Andra världskriget. I krigets slutskede – bara några dagar innan den japanska kapitulationen – kom emellertid även Sovjetunionen med.
Korea var redan före Andra världskrigets början ockuperat av Japan (sedan 1910) och kampen mot Japan fördes därför också i Korea.
Landet delades längs den 38:e breddgraden efter den japanska kapitulationen mellan en amerikansk och en sovjetisk ockupationszon. I norr satsade Sovjet på stalinistisk planekonomi under kommunisten Kim Il-sung, i söder satsade USA på marknadsekonomi och demokrati. Vid fria val (under FNs överinseende) som hölls 1948 valdes Sygman Rhee till den nybildade koreanska republikens förste president.
Koreakriget bröt ut den 25 juni 1950. För sydsidan kom det som en blixt från klar himmel. Även om den nordkoreanska propagandan hävdade att det var Sydkorea som gått till anfall mot Nordkorea. Fakta talar emellertid sitt tydliga språk – att det var nordkoreanerna som gick till angrepp. De enligt nordkoreanerna “anfallande sydkoreanerna” nådde aldrig längre än 1 à 3 km norr om 38:e breddgraden. Däremot hade de “överraskade och försvarsgrupperade” nordkoreanerna redan efter en dags strid nått mellan 15 och 25 km söder om den 38:e breddgraden längs hela frontlinjen. Den ryske diktatorn Nikita Krusjtjev (som satt vid makten 1953-1964) säger öppet i sina memoarer att nordkoreanerna anföll Sydkorea i samarbete med ryssarna. Beslagtagna dokument med dagorder om anfall på koreanska med typiska översättningsfel – som görs vid översättning från ryska – antyder ju också varifrån angreppen kom.
Dagen efter krigsutbrottet förklarade Kim Il-sung att målet för kriget var Koreas enande under “Demokratiska” Republiken Koreas (Nordkoreas) banér.
FN utpekade i en rapport 1950 Nordkorea som angripare, och FNs säkerhetsråd beslöt att bistå Sydkorea mot angriparna. FNs vädjan hörsammades av en rad nationer, främst USA, men även Turkiet m fl länder. Även Sverige sände en ambulansstyrka, som sattes in på sydsidan. Sammanlagt bistod att femtontal länder sydkoreanerna.
Ungefär halva den nordkoreanska armén Sydkorea angrep på morgonen den 25 juni längs hela den 38:e breddgraden. Redan efter tre dagar var den sydkoreanska huvudstaden Söul (bara 4 mil från gränsen) intagen av nordkoreanerna och först efter det att sydkoreanerna samlat sina styrkor i Pusan-området (längst i söder) förmådde man gå till motoffensiv, den snabba och överraskande nordkoreanska offensiven hejdades av sydkoreanerna innan FN-trupperna hade satts in, men efter insatsen av FN-trupper kunde en motoffensiv inledas och de av kommunisterna ockuperade delarna av landet återigen befrias. Överbefälhavare för FN-trupperna var den amerikanske generalen Douglas MacArthur. MacArthurs motoffensiv fortsatte in i Nordkorea och huvudstaden Pyongyang föll i slutet av oktober. FN-trupperna närmade sig Korea gräns med Kina. MacArthur fruktade ett kinesiskt ingripande och bad om tillstånd att få bomba broarna över floden Yalu, men politikerna i Washington sa nej.
Kinas armé gick i det läget in i Korea och tvingade FN-trupperna till reträtt och kineserna marscherade vidare söderut och intog återigen Söul. MacArthur lyckades emellertid stabilisera läger och återta Söul. Då sparkades MacArthur av den amerikanske presidenten Harry S Truman i april 1951, sedan det uppstått meningsskiljaktigheter om krigsmålen ch krigets genomförande..
En ny överbefälhavare, Matthew Ridgway, fortsatte kriget, men fronten fastnade dock ungefär längs den 38:e breddgraden. Det dröjde dock ytterligare två år, till 1953, innan ett avtal om vapenstillestånd träffades. Det gäller än idag, eftersom något fredsavtal aldrig har slutits.
Idag är Sydkorea en välmående och demokratisk marknadsekonomi, medlem i industriländernas organisation OECD och ett av världens 30 rikaste länder. Nordkorea är ett kommunistiskt fattighus där befolkningen svälter och där de resurser som trots allt finns används för att hålla krigsmakten topprustad. Innan Koreakrigets utbrott fanns så gott som all koreansk industri och alla naturtillgångar i Nordkorea. Landet är ett mycket åskådligt exempel på hur kommunismen kan föröda ett lands ekonomi.