Vad är konservatism? Vad stötter den? Vad vill den åstadkomma?
Barbro, Göteborg (23 november 1999)
sweetsour_4[snabel-a]hotmail.com
Ibland brukar man tala om de tre “stora” politiska ideologierna. Socialism, liberalism och konservatism. Socialismen och liberalismen kännetecknas av att de ställer upp visioner för ett idealsamhälle. Det gör inte konservatismen. Konservatismen är mer ett synsätt än en utopistisk vision.
Det konservativa synsättet bygger på respekt för traditionen och folkets historia. Det innebär inte att allt ska bli vid det gamla, men att förändringar ska genomföras med hänsyn tagen till de erfarenheter som folket vunnit genom århundradena (de som vill gå tillbaka till forna tiders samhälle brukar kallas för reaktionära). Konservatismen kan vara mer eller mindre reformvänlig. En del företrädare för konservatismen ser framför sig bara de minimala förändringar som behövs för att anpassa samhället till tidens förändringar och inte minst för att samhället ska fungera sedan det utsatts för påfrestningar på grund av dessa förändringar. Andra konservativa är mer reforminriktade. I Kanada kallar sig till och med ett av de stora partierna “Progressive Conservative Party” (Framstegsvänliga Konservativa Partiet).
Genom alla tider har det funnits förespråkare för idéer som sedda i den tidens perspektiv skulle kunna kallas för konservativa. Men konservatism som ett generellt tankesätt formulerades främst i Edmund Burkes skrift “Reflektioner om franska revolutionen” (1790 – ett förord till skriften finns på Contras hemsida.) Skriften var i mycket en reaktion mot franska revolutionens överdrifter. Burke var ledamot av brittiska parlamentet och varm anhängare av de amerikanska koloniernas frigörelse och han drev under sin tid i parlamentet en kampanj för att stärka den inhemska befolkningens rättigheter i Brittiska Indien. Han såg emellertid den franska revolutionen som något helt annat än kraven i Amerika och Indien. För franska revolutionen var ett radikalt brott med den tradition som vuxit fram i det franska samhället. Revolutionen slutade också med skräckvälde, kaos och militärdiktatur (Napoleon).
Efter Napoleonkrigen var marknaden för konservativa idéer god och ledande i det politiska systemet blev österrikaren Klemens von Metternich. Efter Wien-kongressen 1815 kunde Metternichs system också upprätthålla ett någorlunda fredligt Europa fram till fransk-tyska kriget 1870-71.
De konservativa tänkarna byggde vidare på de institutioner som man tilltalades av i det existerande samhället. Därmed kom patriarkatet i centrum under senare delen av 1800-talet. Detta i kontrast till de liberala omvälvningarna inom framförallt ekonomin. Näringsfriheten och industrialiseringen förändrade i grunden samhället och i den förändringen såg de konservativa en trygghet i det gamla brukssamhället där brukspatronen tog hand om sina anställda, dvs såg till att det fanns bostäder, butik, läkare, präst och någon form av socialvård. Det var lika mycket i omtanke om de anställda som personer som om brukets ekonomiska resultat.
När samhällsförändringarna var sådana att bruket inte längre kunde ta sitt ansvar utvecklades tänkandet till att staten centralt skulle ta på sig brukets gamla ansvar. Det var de socialkonservativa idéer som framförallt den tyske kanslern Otto von Bismarck genomförde, ett omfattande statligt socialt skyddsnät för att ersätta det skydd som gått förlorat när det gamla brukssamhällets struktur upplsötes.
De idéer som ansågs vara konservativa under 1800-talet motverkade den liberala utvecklingen i riktning mot näringsfrihet, industrialism och fri konkurrens. Med tiden har emellertid just den ekonomiska liberalismen blivt en viktig grundkomponent i det västerländska samhället sådant som vi känner det. Därmed har konservatismen idag anammat en stark vilja att försvara marknadsekonomin och den fria ekonomin.
Ibland kan man höra att det finns “konservativa kommunister” i vissa östländer. En sådan användning av ordet försvårar naturligtvis en meningsfull dialog eftersom ordet då snarast används om personer med motsatt uppfattning jämfört med konservativa i västerlandet.