1. Författning – dvs hur ser den grundlag ut som avgör hur landet ska styras? Är det parlamentarism eller presidentstyre, eller kanske en blandning?
2. Statschef – dvs vilken typ av statschef har landet, och vilka befogenheter har statschefen? Hur utses han/hon? Hur länge kan han/hon sitta kvar?
3. Politiska partier – dvs hur ser partiväsendet ut – vilka stora partier finns det? Är de uppdelade i block? Regeringsmakten – dvs hur utser man regeringen? Val till parlamentet – vilken typ av val har landet? Majoritetsval eller proportionella val?
4. Parlamentet – dvs hur är parlamentet organiserat och hur väljs ledamöterna till det och för hur lång tid?
5. Fri- och rättigheter – dvs vilka fri- och rättigheter är inskrivna i grundlagen?
Gullan, Gävle (2 november 2004)
gullan86[snabel-a]hotmail.com
1. Först måste jag påpeka att Kinas grundlag ”antogs” 1954 och har förändrats vid tre tillfällen, 1975, 1978 och 1982. Man bör också klart skilja på det som står i författningen och hur det egentligen ser ut i landet. Exempelvis står det i Kinas författning att all makt tillhör folket, men någon demokrati finns inte i Kina. (Intressant att notera är att i Sveriges grundlag står att all makt utgår från folket). Ett annat exempel är att Kommunistpartiets (KKP) roll inte nämns i 1982 års författning men har i praktiken en fullständig kontroll över makten i landet. Dock finns det några rader om KKPs historiska betydelse i författningens förord.
Enligt 1982 års grundlag är det hela folket som utövar diktatur. Tidigare hette det proletariatets diktatur. Den marxistiska läran har tonats ned rejält i nuvarande författning. Första paragrafen i 1975 och 1978 års författning är följande:
”Folkrepubliken Kina är den proletära diktaturens socialistiska stat, ledd av arbetarklassen och baserad på alliansen mellan arbetare och bönder.”
I senare paragrafer i 1982 års författning står det att Kina tillämpar demokratisk centralism. Vad demokratisk centralism är förklarar jag under fråga 3.
2. Kina är en diktatur med en president som statschef. Men sedan kulturrevolutionen 1966 är denna post vakant och de maktbefogenheter som presidenten har i Kina har delats ut till andra myndigheter. Formellt sett gick den militära ledningen över till KKP och statschefens ceremoniella funktioner övertogs av ordförande i Nationella Folkkongressens ständiga kommitté. Enligt författningen är det Nationella folkkongressen som ska välja president. När det gäller mandatperiod finns inte några formella regler.
3. Det enda parti som har reellt inflytande i Kina är Kommunistpartiet KKP. Det finns dock åtta ”patriotiska demokratiska partier” som har tilldelats enbart formella och stödjande funktioner. Deras ledare kallas ”patriotiska personligheter” och väljs som regel in i Nationella Folkkongressen. Kinas Demokratiska Parti är det enda riktiga oppositionspartiet och medlemmarna i detta parti förföljs av myndigheterna och många kastas i koncentrationsläger.
Nationella folkkongressen och de lokala folkkongresserna väljs av folket i ”demokratiska” val. Observera dock att Kinas version av demokrati är demokratisk centralism. Demokratisk centralism innebär att det är tillåtet att på lägre nivåer föra en viss debatt inom vissa gränser så länge inga beslut har fattats. Besluten tas av den centrala makteliten och när beslut är taget råder inte längre någon åsikts- och yttrandefrihet. Valen till kongresserna är dessutom inte fria val utan indirekta och begränsade val.
Den kinesiska regeringen leds av en premiärminister och ett inre kabinett bestående av sex vice-premiärministrar. Premiärministern utses formellt av Nationella Folkkongressen på förslag från presidenten (som idag är vakant). Premiärministern väljer sedan regeringens andra ledamöter som Nationella Folkkongressen godkänner. Tidigare hade Kina också statsråd men detta avskaffades 1998. Dock finns 42 ministrar och chefer för de statliga kommissionerna som till exempel kan ansvara för civilflyg, statistik och religion.
4. Läs svar 3. om demokratisk centralism.
Nationella folkkongressen (NFK) är enligt 1982 års författning ”statsmaktens högsta organ” och är Kinas motsvarighet till ett parlament. Nationella folkkongressen väljs indirekt av lokala folkkongresser på lägre administrativa nivåer och dessa delegater väljs i sin tur indirekt av en annan folkkongress på en ännu lägre nivå. Delegaterna till kongresserna på lägsta nivå väljs direkt av folket genom ”hemliga val efter demokratisk konsultation”. Demokratisk konsultation innebär att kandidaterna har utvalts och godkänts av KKP efter det att fackföreningar och andra föreningar har rådfrågats. Folket har inget att välja på. Valperioden för Nationella folkkongressen löper på fem år och varje år ska kongressen sammanträda. När Nationella folkkongressen inte sammanträder övertar NFK:s ständiga kommitté.
5. I författningen (paragraf 34) står att alla kinesiska medborgare är jämlika inför lagen. Den medborgare som har uppnått 18-års ålder har rösträtt och rätt att bli vald, undantaget de som mist dessa rättigheter ”enligt lagen”.
Medborgare har enligt författningen (paragraf 35) också rätt till att uttrycka sig i skrift och tal, skriva brev, att bilda och ingå i föreningar, att marschera och demonstrera. Sedan 1982 har strejkrätten avskaffats.
Allt detta låter ju väldigt bra (förutom strejkrätten) men paragraferna 51 till och med 54 i författningen ger regimen rätt att förbjuda alla dessa uttrycksformer om det ligger i Kinas intresse. Föreningsfriheten förutsätter också att icke-statliga organisationer ska vara associerade med en statlig moderorganisation.
Enligt paragraf 36 råder religionsfrihet samt frihet att inte tro på en religion. Men denna frihet förutsätter att man inte stör den ”allmänna ordningen” och att det religiösa samfundet inte är dominerade av utländska element. I praktiken förföljs troende, både kristna och muslimer.
Paragraf 42 ger medborgaren rätt till arbete. Staten är förpliktad att erbjuda alla arbete, höja lönen över tid och förbättra välfärden. Samtidigt har alla medborgare arbetsplikt. I praktiken saknar dock flera hundra miljoner människor på landsbygden arbete.
Paragraf 48 stadgar att kvinnor har lika rättigheter som män inom alla sfärer.
I paragraf 55 och 56 fastställs att medborgarna måste försvara sitt land och betala skatt.
1975 avskaffades rätten för kinesiska medborgare att fritt välja sin bostadsort.
Det råder inga tvivel om att de rättigheter som är nedskrivna i Folkrepubliken Kinas författning inte efterföljs. Även då Kina har liberaliserats sedan Mao Zedongs död 1976 är Kina fortfarande mycket diktatoriskt.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert