Skulle ni vilja hjälpa mig med ett problem. Jag diskuterar miljöpolitik med en vänsteranhängare och fick följande mall: “Att Barsebäck är välfungerande är fel. Att producera el där gick förra budgetåret på 18,2 öre/kWh, samtidigt var marknadspriset 14,8 öre/kWh. Det är också så att denna Barsebäcksreaktor står still ungefär sex månader per år p g a reparationer. Om vi följer Ung Vänsters linje och minskar vår elproduktion så fungerar avvecklingen. Det räcker med att alla svenskar bytte duschmunstycke för att spara in den energin.
Carl Rutgerson, Göteborg (13 oktober 1999)
carl.rutgerson[snabel-a]swipnet.se
Utan att ha grävt fram Barsebäcks bokslut förefaller det rimligt att produktionskostnaden kan ha överstigit genomsnittskostnaden för el på spotmarknaden. Alltså skulle man lätt kunna tro att Barsebäck (och andra kärnkraftverk) går med förlust. Men det gör de inte. Varför?
För det första ingår stora fasta kostnader när man räknar fram totalkostnaden för att producera el i ett kärnkraftverk. Idag står anläggningen där och den kostar lika mycket i fasta kostnader oavsett om den producerar eller inte producerar energi. Kostnaden för att verkligen producera energi i ett kärnkraftverk är låg, några få öre per kWh, när anläggningen väl är på plats. Dagens skenbart negativa utbyte skulle möjligen kunna påverka ett beslut om att bygga nya kärnkraftverk, men inte frågan om man ska driva de som redan finns.
Men det finns en annan viktig hake med det resonemang som leder till förlust. Det är att elpriset varit sjunkande och att det under de senaste åren varit lägre på spotmarknaden än vid fasta långtidskontrakt. Den som köper el på spotmarknaden räknar med en betydande risk att priset mångdubblas (vilket sker exempelvis kalla vinterdagar), medan storförbrukare vill täcka in större delen av sin förbrukning till fasta priser och är beredda att betala extra för det. De som säljer stora kvantiteter el kan därför räkna med priser som ligger betydligt över spotmarknadspriserna.
Det här gör tillsammans att kärnkraftverken ger överskott, trots att elpriserna idag ligger långt under vad man kalkylerade med när beslut fattades om att bygga dem.
Men det finns ytterligare några aspekter som är relevanta. Vi har haft ett elsystem i Sverige där staten har svarat för kostnaderna för extrakraftverk som kunnat tas i drift vid toppbelastning. De här kraftverken har mycket höga driftskostnader. Kanske 40-50 öre/kWh och de tas därför bara i drift när elsystemet är utsatt för toppbelastning. De här kraftverken försvinner successivt, eftersom det i dagens marknad inte finns någon som är beredd att ta kostnaderna för att producera elkraft i dem. Det finns därför en betydligt mindre marginal för toppbelastning än vad som tidigare varit fallet. En del av behovet täcks idag genom import, främst från danska och tyska koleldade kraftverk, i viss utsträckning från norska vattenkraftverk. När kabeln till Polen är färdig kan vi dessutom få den extremt smutsiga brunkolsenergin från Polen och dessutom kärnkraft från Ignalina i Litauen, som är av samma konstruktion som Tjornobyl.
Slutligen är det naturligtvis inte så att kärnkraftverken står stilla halva året. Däremot brukar hälften av kärnkraftverken stå stilla under juli, detta för att klara av ordinarie underhållsarbeten. Under juli är energiförbrukningen mycket låg eftersom industrin i stor utsträckning är stängd för semester, all eluppvärmning är avstängd och många tillbringar sin tid på landet där elkonsumtionen är betydligt lägre än i sta’n.
Att det skulle räcka med att byta duschmunstycke för att spara in energin från ett kärnkraftverk är naturligtvis nonsens. Mer än hälften av landets energiförbrukning går till industrin och där är energikostnaden naturligtvis minimerad av ekonomiska skäl. Det finns inte mycket mer att spara in på. Av hushållens elförbrukning går en stor del till uppvärmning, men det är uppvärmning av luften i bostäderna som är den helt dominerande delposten. Försök att spara genom bättre isolering och liknande har snabbt resulterat i behov av ökad ventilation (vilket kräver mer energi) och fler sjukdomar på grund av dålig luft i bostäder och på arebtsplatser. Det är inte lätt att styra ett komplext system med regleringar. För att det ska fungera bra måste marknadsmekanismerna fungera. Och då ska folk naturligtvis själva få fatta beslut om vilka maskiner och vilken utrustning de vill ha i sina hem. Allmänheten tycks vara mycket mån om att begränsa energiförbrukningen och tillverkare har framgångsrikt sålt ny utrustning som har lägre nergiförbrukning, ja en del har sålt den så framgångsrikt att det blir ett negativt resultat för kunden om man tar hänsyn till vad den nya apparaten kostar. Vi kan vara övertygade om att armaturindustrin (F M Mattsson, Vårgårda, Gustafsberg, Mora Armatur etc) skulle sälja duschmunstycken i miljontals exemplar om det verkligen fanns några pengar att tjäna i form av minskad energiförbrukning.