Jag har fått i uppgift i gymnasiet att beskriva Japans ekonomiska problem, framförallt bankkrisen. Dessutom att beskriva varför är Japans ekonomi världens viktigaste?
Zeba (24 augusti 2004)
zebakhan98[snabel-a]hotmail.com
Efter andra världskriget var Japan ockuperat av USA 1945-1952. Det var då grunden för dagens politiska system grundlades. Landet demilitariserades och demokratiserades. Före andra världskriget hade Japan varit en diktatur, kejsardöme, som särskilt på 1930-talet förde en imperialistisk och militaristisk politik.
USA garanterade Japans säkerhet genom ett säkerhetsavtal från 1951. Japans politik har därefter varit inriktad på att främja ekonomiska intressen genom handel med alla länder i världen. Japan har intagit en mycket låg profil i utrikespolitiska och säkerhetspolitiska frågor vilket har varit en fördel då landet fokuserat på satsningar för ekonomisk tillväxt. I det avseendet har USA:s garantier haft en stor betydelse för Japans ekonomi då Japan inte har behövt investera stora resurser på ett eget försvar. Därmed har resurser frigjorts för landets industriella utveckling.
På 1970-1980-talet började Japans starka ekonomi uppfattas som ett hot mot USA. Många amerikaner började av den anledningen anse att Japan hade åkt snålskjuts på USA. USA krävde då att Japan skulle öppna upp sin marknad mer samt ta mer eget ansvar för sitt försvar. Japan har i sin tur oroat sig över den protektionism som råder inom de stora handelsblocken EU och NAFTA (Nordamerikanskt frihandelsområde) samt i USA. Detta är, enligt Japan, ett hot mot världshandeln och därmed också mot Japan.
En orsak till det ekonomiska undret Japan är att fördelningspolitiska frågor inte har stått i fokus. Arbetare har varit mer solidariska med sina företag än med andra arbetare vilket gjort att fackförbund inte har fått någon stark maktställning. Japan har länge haft en liten offentlig sektor som främst varit inne på att främja den industriella utvecklingen. Forskning och utveckling har också varit en viktig framgångsfaktor.
Före oljekrisen hade Japan en energiintensiv och tung industri. Efter oljekrisen har Japan utvecklats till en mer teknikintensiv tillverknings- och serviceindustri. Detta tyder på att Japan varit duktiga på att anpassa sig efter en föränderlig omvärld. En viktig orsak till denna flexibilitet är att Japan inte har några betydande naturtillgångar.
De negativa konsekvenserna av tillväxtpolitiken har varit miljöförstöring, överbefolkade storstäder och avfolkning av landsbygd. Av den anledningen började man på 1970-talet diskutera den sociala välfärden mer. Liberaldemokratiska partiet upplevde under samma tidsperiod ett vikande väljarstöd. För att behålla makten var partiet tvunget att attrahera nya väljarkategorier. Därför övergavs den tidigare så strama budgetpolitiken till förmån för ökade statsutgifter.
På 1980-talet började budgetunderskottet bli ett problem i Japan. Ett flertal korruptionsskandaler inom regeringspartiet LDP ledde till politiskt kaos och oförmåga att genomdriva nödvändiga reformer. Därmed har det ekonomiska undret förlorat mycket av sitt tidigare anseende.
1989 stod Japan på sin topp men 1990 bröts den stora framgången från andra världskrigets slut. Den japanska ekonomiska krisen började som en krasch på aktie- och fastighetsmarknaderna. Många företag gick i konkurs (ni kanske minns de gråtande japanska direktörerna) och en bankkris följde därpå. På kort tid raderades värden motsvarande två års bruttonationalprodukt ut.
Krisen i Japan påminner mycket om den kris som Sverige hade på 1990-talet efter att fastighetsbubblan från 1980-talets spekulationsekonomi sprack. Men till skillnad från Japan har Sverige genomfört strukturella förändringar och har kommit över den stora krisen från 1990-talet. Andra stora skillnader mellan Sverige och Japan är att Sverige var mer beroende av export och att Sverige hade ett mer skadligt skattesystem än Japan tiden före den ekonomiska krisen.
På 1980-talet byggdes en spekulationsekonomi upp i Japan och Sverige med höga markpriser och aktievärderingar som inte hade något samband med företagens verkliga vinstmöjligheter. Arbetslösheten steg drastiskt, även då Sverige inom några år lyckades hejda utvecklingen och pressa ned arbetslösheten. Både Sverige och Japan har också fått lära sig den dyrbara läxan om skenande statsskulder.
De politiska beslutsfattarna i Japan har varit senfärdiga och långsamma. Den ekonomiska krisen har utan tvekan förstärkts av politikernas handlingsförlamning. Det som tidigare var en fördel för Japan, dvs. lojala medarbetare, hierarkiska företagsstrukturer och en stabil (stel) arbetsmarknad, är nu Japans stora problem. Idag håller landet på att byta inriktning på sin ekonomiska politik och den hierarki och utbredda byråkrati som varit en av Japans kännetecken är på väg att luckras upp.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert