Ho Chi Minh?
Diep Trinh, Perstorp (11 februari 2002)
diep.trinh[snabel-a]swipnet.se
Ho Chi Minh var vietnamesisk kommunistledare och med tiden Nordvietnams diktator. Han levde mellan 1890 och 1969. Det är en av många pseudonymer som användes av en man som ursprunmgligen hette Nguyen That Thanh. Ho Chi Minh betyder “Ho som vill ha upplysning”. Tidigare använde han ofta pseudonymen Nguyen Ai Quoc (Nguyen Patrioten).
Ho kom från en välbeställd familj, där flertalet förfäder varit godsägare eller intellektuella. Han gick i skolan i Annam (mellersta Vietnam) i ett utbildningssystem som var hämtat från Frankrike. 1912 begav han sig till Frankrike för att fortsätta sina studier, men det blev inte mycket av med detta. Han arbetade istället med diverse okvalificerade saker i London och till sjöss och återvände till Frankrike först 1919. Han var där med om att bilda det franska kommunistpartiet (1920). Två år senare reste Ho för första gången till Moskva, där han genomgick kurser i maxrxism-leninism. Den internationella kommunistorganisationen Komintern (som helt kontrollerades av Stalin och Sovjetunionen) skickade honom 1925 till Kanton i Kina, för att där introducera kommunistiskt tänkande i vietnamesiska kretsar. Formellt var han anställd vid sovjetiska konsulatetet i Kanton. Det fanns många nationalistiskt inriktade flyktingar från Vietnam i Kanton och Ho bildade organisationen Viet Nam Thanh Nien Cach Manh Dong Chi Hoi. Från Kanton skickades ett urval revolutionärer till Vietnam, där de fick till uppdrag att bilda hemliga celler, vars viktigaste uppgift var att hitta fler intresserade att skicka till Hos utbildningscentrum i Kanton. När Chiang Kai-sheks nationalister bröt med kommunisterna 1927 tvingades Sovjet dra tillbaka sin personal i Kanton, vilket även gällde Ho. Men han tog sig snart via Bangkok till Hongkong där han fortsatte sitt arbete för kommunismen. Han slog ihop de tre vietnamesiska kommunistpartier som bildats i Hongkong till ett Indokinesiskt kommunistparti (1930).
Nationalisterna, som arbetade för ett fritt Vietnam, var organiserade i en organisation som använde förkortningen VNQDD och de gjorde ett misslyckat försök till uppror mot fransmännen 1930. Ho försökte utnyttja nationalisternas upprorsförsök, men blev själv gripen i Hongkong 1931. Han var kvar i Hongkong till 1933, men försvann då, troligen till Sovjetunionen.
Ho Chi Minhs parti finansierades av Komintern och det möjliggjorde en ganska omfattande utbildningsverksamhet.1929 hade 250 av partiets 1000 medlemmar utbildats i Kanton. Men rekryteringsbasen var smal, det var huvudsakligen folk från den lilla “överklassen”, söner till mandariner och storgodsägare, som ingick i partiet.
Ho Chi Minhs chans att utveckla den lilla gruppen uppstod under Andra välrdskriget. 1941 reste han från Moskva till Kina och Vietnam. I södra Kina bildade han organisationen Förbundet för Vietnams Oberoende (Viet Nam Doc Lap Dong Minh Hoi, ofta förkortat Viet Minh). Förbundet bildades av Vietnamesiska Kommunistpartiets centralkommitté, men lyckades trots det knyta till sig en del riktiga nationalister och fick bland annat stöd från Chiang Kai-sheks Kuomintang-parti. Chiang insåg dock snart vem han hade att göra med och Ho Chi Minh greps 1942. Chiang medverkade då till att bilda en riktig nationalistorganisation, Dong Minh Hoi, som dominerades av tidigare nämnda VNQDD. När Dong Minh Hoi i Andra världskrigets slutskede kunde bilda en provisorisk regering, lyckades Ho Chi Minh få en plats i den. Han hade släppts av kineserna 1943 i hopp om att han skulle medverka till motståndet i Vietnam. Vietnam kontrollerades nämligen av den franska Vichy-regeringen och ingick därmed i axeln Japan-Tyskland-Italien, medan kineserna (nationalisterna) var en viktig del av de allierade. Japan hade ockuperat Indokina, men lät Vichy-regeringens administration sitta kvar, tills moderlandet Frankrike befriats, då japanerna tog över administrationen i egen regi. Dong Minh Hois regering var en exilregering, och sådana fanns det vid den här tiden många av i Världskrigets skugga (den norska exilregeringen i London till exempel).
Ho insåg att han skulle kunna manövrera ut nationalisterna om han spelade sina kort väl och han bröt därför med Dong Minh Hoi 1945. Han hade fram till dess arbetat med att identifiera dugliga ledarbegåvningar bland nationalisterna för att senare kunna eliminera dem, för att minska konkurrensen om makten. Ledare för konstitutionella grupper, trotskister, nationalister, socialdemokrater med flera mördades på löpande band.
När det japanska styret föll lyckades Ho Chi Minh gripa makten och utropa “Den demokratiska Republiken Vietnam”, som innehöll en minoritet från Viet Minh, som hade startat en gerillarörelse. Viet Minh hade fått stöd av bland annat USA och Storbritannien, men innan Japans fall inte gjort mer än en enda känd militär operation. Det var först sedan Ho lyckats utropa den nya republiken som han började rensa ut icke-kommunisterna som svarat för de dominerande insatserna i kampen mot japanerna.
Vietnam ockuperades efter Världskrigets slut av britterna i söder och av kineserna i norr. Britterna återlämnade snart administrationen till fransmännen (då det befriade Frankrike), medan kineserna lät Hos regering sköta administrationen.
När nationalisterna vägrade att samarbeta med fransmännen lierade sig Ho temporärt med fransmännen, för att bli av med allvarliga konkurrenter och han lät genomföra val till en nationalförsamling 1946. De som inte hade rätt (dvs kommunistisk) uppfattning arresterades och nationalförsamlingen blev därför en parodi vad gäller beslutsfattandet. Han sade sig slå vakt om den privata äganderätten med mera, men drev i själva verket en annan linje. I slutet av 1946 tvingades Ho lämna Hanoi och påbörjade ett gerillakrig mot fransmännen.
I själva verket arbetade han hela tiden för kommunistiska mål. Till att börja med gick det inget vidare för Viet Minh, men efter kommunisternas maktövertagande i Kina blev bilden en helt annan och Ho kunde besegra fransmännen i norra Vietnam och upprätta en kommunistisk stat 1954. I södra Vietnam bildade emellertid nationalisterna regering. Ho konsoliderade den kommunistiska diktaturen i norr de första åren och satte efter några år igång ett gerillakrig mot den ganska svaga och tidvis demokratiska, tidvis odemokratiska regering som bildats i Sydvietnam. Ho Chi Minh lyckades dock aldrig erövra Sydvietnam, men hans efterträdare var dessvärre mer framgångsrika och sedan 1975 är hela Vietnam en kommunistisk diktatur.