Ni har i två olika Veckans Contra under 1997 berömt det norska Fremskrittspartiet och det danska Fremskridtspartiet. Ni kallar dessa för framstående nyliberala partier och önskar dem framgång. Men vad ni bortser ifrån är att dessa två partier är kraftigt främlingsfientliga och i det närmaste vill stänga Norges respektive Danmarks gränser för annat än arbetskraftsinvandring. Detta går ju tvärtemot alla liberala principer som grundar sig på att människor och varor ska få röra sig fritt över jordens alla gränser. En lite mer kritisk granskning borde göras.
Johan Carlson, Enköping ljohanc[snabel-a]hem1.passagen.se
Om det vore så att de två partierna vore för arbetskraftsinvandring så skulle de ju åtminstone vara mer liberala än samtliga svenska riksdagspartier, som enigt sluter upp bakom stoppet för arbetskraftsinvandring som infördes i början på 1970-talet. Endast inom moderaterna finns vissa annorlunda – mer liberala – tankar, men sedan dessa tankar framförts i debattskriften ”Land för hoppfulla” 1997 blev mediavänsterns skall om rasism så intensiva att partistämman tog bort de liberala inslagen ur det färdiga programmet ”Land för hoppfulla”. Den första lärdomen är alltså att en liberal invandringspolitik i Sveriges ledande media kallas för rasistisk, och att den moderata partiledningen tar så starkt intryck av det att de liberala inslagen stryks.
Tyvärr är svenska medias behandling av norska och danska förhållanden inte mycket bättre än det som sägs om Sverige. Låt oss därför ta de svenska påståendena om de norska och danska partierna med en nypa salt. Och låt oss dessutom se på partierna var för sig.
Det norska Fremskrittspartiet har en bakgrund i Anders Langes proteströrelse mot byråkrati och höga skatter. En naturlig följd av partiets huvudpunkter blev protest mot statligt slöseri. En av många former av slöseri var statens frikostiga sociala stöd till invandrare som inte kunde försörja sig själva – de som var intresserade av att flytta till Norge för att försörja sig stoppades ju redan vid gränsen. Jag har vid flera tillfällen fört timslånga diskussioner med Fremskrittspartiets ledare Carl I. Hagen om partiets och hans egen syn på invandringspolitiken. Jag kan försäkra att Carl I. Hagens principiella inställning är att gränserna ska vara öppna. Men. Och nu kommer en viktig invändning, så länge det norska sociala systemet bygger på att alla som finns i landet ska ha tillgång till ett omfattande socialt skyddsnät och omfattande sociala förmåner, så kan man inte öppna gränserna. Ett krav för att få utbetalning på försäkringen – det sociala systemet – bör vara att man varit med och betalat premier – det vill säga skatt. Fremskrittspartiets syn på invandringsfrågan blir därför dualistisk och kluven. Å ena sidan fri invandring. Å andra sidan i det kortsiktiga perspektivet skärpta krav för invandrare. Ungefär som många MUFare i Sverige argumenterar för fri invandring, men inte ett öre i socialt stöd till dem som kommit in i Sverige. För övrigt var det ju ungefär så de stora flyktingvågorna från Estland, Lettland, Ungern och Tjeckoslovakien togs emot i Sverige under tiden 1944-1969. Det var en framgångsrik politik, de integrerades i samhället på några månader och ester, letter och ungrare har idag högre genomsnittsinkomster än infödda svenskar. Sedan blev det i början på 1970-talet invandringsstopp och en jättelik byråkrati med Invandrarverket i spetsen, som har gjort nyanlända invandrare till ”klienter” istället för entreprenörer.
Det ska väl inte heller stickas under stol att Carl I. Hagen sett möjligheten att vinna röster på den lite tvetydiga linjen. Och att det i Fremskrittspartiets stora medlemskrets finns personer med en mer restriktiv inställning än Hagens egen. Resultatet är i alla händelser att Fremskrittspartiet är Norges näst största parti. Det kanske ska tilläggas att Fremskrittspartiet för några år sedan klövs i två delar, när en dryg tredjedel av partiets stortingsmedlemmar, de mest liberala, hoppade av och bildade Fridemokratene. Så här sa Carl I. Hagen, som själv kallar sig liberalist, vilket på svenska snarast betyder libertarian, om invandrarfrågan i en längre intervju i Contra nr 4 1985 (du kan beställa tidningen genom att klicka här): -Ni har ibland beskyllts för att vara invandrarfientliga, är det ett påstående som har fog för sig? -Nej, man har missförstått vårt tänkande. I det nuvarande norska samhället finns en mängd sociala förmåner som vi arbetat ihop till genom att betala avgifter och skatter under lång tid. Det är ett slags försäkringssystem. Man kan inte släppa in folk i Norge utan begränsningar för att omedelbart ge dem fullt socialt skydd. Med nuvarande trygghetssystem blir det orimligt att släppa in dem som inte har betalt ”premierna” i systemet. Vi menar alltså att det finns motiv för den ganska restriktiva invandringspolitik som Norge för. En annan sak är att vi naturligtvis är beredda att ta hand om politiska flyktingar. Personligen har jag funderat på ett alternativ till den restriktiva invandringspolitiken som skulle vara förenligt med Fremskrittspartiets ideologiska inställning. Att släppa invandringen helt fri, men att låta invandrarna stå utanför det sociala trygghetssystem som de inte betalat för. Det finns dock idag små utsikter att vinna gehör för en sådan politik.
Vad Danmark beträffar har Fremskridtspartiet även där splittrats i två. I förra årets kommunalval vann Det Danske Folkeparti stora framgångar. Det partiets viktigaste fråga är stopp för invandringen. Fremskridtspartiet har en betydligt mer öppen och internationalistisk syn. Contras Danmarks-korrespondent, Peter Hartvig, har vid något tillfälle kallat Det Danske Folkepartis ledning för rasistiskt. Och vi kan försäkra att Peter Hartvig är varm anhängare av ett öppet danskt samhälle. Men det var Fremskridtspartiet som Johan Carlssons inlägg handlade om och där möter vi ett skatteprotestparti av den typ som vi sett på många håll i Västeuropa. Säg att Fremskridtspartiet i Danmark motsvarar Ian Wachtmeister, så motsvarar Det Danske Folkeparti Bert Karlsson. Det behöver nog inte råda någon tvekan om vem av de två som medlemmarna i Contras redaktion skulle föredra.
Slutligen bör det understrykas att Contra inte är ett politiskt parti och inte har några partipolitiska ambitioner. Vi är oberoende av alla partier och vi förbehåller oss rätten att vara kritiska mot alla politiska partier. Självklart gäller det även partier i främmande länder.