Vilka följder fick Franska revolutionen? Vad har den haft för betydelse? Varför blev det en fransk revolution?
Johan Bunnstedt, Halmstad (4 oktober 1999)
grodanboll[snabel-a]innocent.com
Franska Revolutionen är en händelse som fortfarande mer än 200 år efteråt påverkar vår världsuppfattning. Bakgrunden är sådan att den har upprepats många gånger både tidigare och senare. Den ekonomiska och politiska utvecklingen är ogynnsam, förtrycket hårdnar, ekonomin försämras och till slut tvingas maktens utövare att släppa efter, varvid allt exploderar och övergår i anarki eller en okontrollerad orgie av våld.
Det franska enväldet under Ludvig XVI tog ut höga skatter (inte så höga skatter som Bosse Ringholm och Göran Persson naturligtvis, men höga nog). Mycket användes för onödiga statsutgifter. Folket fick allt svårare att försörja sig. Samtidigt växte ett intellektuellt motstånd mot kungens envälde, tilltron till rationell vetenskap och “upplysning”. Enväldet störtades, det hatade fängelset Bastiljen stormades och de sju fångarna släpptes (alla våldsverkare av olika slag, bland Bastiljens fångar hade tidigare funnits markis de Sade, den perverse sexgalning vars namn skapade ordet sadism). Men det räckte inte med det. Efter en fortlöpande radikalisering av revolutionen störtades även kungadömet och sedan den republik som utropats i stället för kungadömet. Olika grupperingar bekämpade varandra och “Revolutionen åt sina barn”. Politiken blev alltmer radikal. Det som först var vackra slagord blev ett skräckvälde där människor avrättades fullständigt godtyckligt och på löpande band. Joseph Guillotin uppfann den apparat som bär hans namn och rationaliserade arbetet. Till slut blev revolutionens värsta skräckfigur Maximilien de Robespierre själv giljotinens offer.
Det som hände i Frankrike väckte motstånd på många håll i världen. Inte minst Edmund Burke, en stark frihetsvän från Irland och medlem i brittiska parlamentet, skrev sin berömda skrift “Reflektioner om franska revolutionen” där han kritiserade utvecklingen och förespråkade gradvisa reformer som tog hänsyn till kultur, traditioner och historia, istället för den franska revolutionens radikala brott mot allting som varit den tidigare ordningen. Burke kritiserade Revolutionens radikalisering och förutsåg att den till slut skulle kontrolleras av en stark man med storhetsvansinne. Burke skrev sin skrift 1790. År 1804 lät Napoleon kröna sig till kejsare och kastade sedan hela Europa i krig. Burke fick dessvärre alltför rätt i sin profetia.
Efter Napoleons fall kom en politisk reaktion och konservativa krafter skapade en stabil ordning i Europa som i stora drag kunde bestå till Första världskriget, dvs ungefär 100 år. Radikala romantiker har dock alltid sett upp till Franska Revolutionen som ett ideal. Den var en förebild för Lenin och Mao till exempel och kostade på så sätt indirekt ytterligare miljontals människor livet.