Vem var Franklin Roosevelt?
Maria Johansson, Svärdsjö (19 februari 2002)
Casper[snabel-a]teenagedirtbag.com
Franklin Delano Roosevelt var en medelmåttig vänsterpolitiker som genom ödets nycker av många kommit att betraktas som en av USAs “stora presidenter”. Han föddes i New York 1882 och studerade juridik vid Harvard och Columbia. Vid sidan av advokatverksamhet ägnade han sig åt politik och blev vald till USAs president 1932 (han tillträdde i början av 1933). Roosevelt besegrade den sittande republikanske presidenten Herbert Hoover, som fick ta ansvaret för den djupa depressionen, som inleddes med börskraschen i New York 1929. Hoover hade vid börskraschen bara suttit som president några månader, men vid valet fyra år senare var det lätt för väljarna att skylla alla olyckor på honom. Det var dock knappast en rättvis beskyllning.
Roosevelt avsåg att lösa de ekonomiska problemen genom gigantiska statliga projekt på samma sätt som socialisterna förespråkade i Västeuropa. Under samlingsnamnet “the New Deal” drevs en planhushållningspolitik för att främja sysselsättningen. Antitrustlagarna avskaffades och industrin uppmanades att samarbeta under statlig ledning. Även fackförbunden engagerades i detta. Roosevelt ställde både i valen 1932 och 1936 upp med löften om en balanserad budget (Hoover hade accepterat växande underskott i keynesiansk anda). Efter en ny kraftig nedgång i ekonomin 1937 ändrade Roosevelt emellertid politik och försökte få fart på konjunkturen genom stora underskott i statsbudgeten.
Depressionen fortsatte att sätta sina märken på den amerikanska ekonomin, även om de som drabbats värst kunde få del av olika nödhjälpsprogram.
Vid den här tiden var USA strängt isolationistiskt och ställde sig neutralt i konflikter runt om i världen. Så även med det uppblossande Andra världskriget. Roosevelt backade officiellt upp neutralitetspolitiken, men försökte samtidigt bakom kulisserna att få USA att engagera sig på Storbritanniens och Frankrikes sida i kriget. Stödet blev med tiden både materiellt (vapenleveranser) och fördragsmässigt. Successivt utökades USAs engagemang och i och med angreppet mot Pearl Harbor på Hawaii den 7 december 1941 blev USA fullt ut en krigförande makt. Det har ibland hävdats att Roosevelt hade sitt finger med i spelet bakom attacken mot Pearl Harbor, i syfte att säkra USAs engagemang i kriget på de allierades sida.
USAs inträde i kriget innebar att presidenten fick än större maktbefogenheter och presidentens ställning stärktes märkbart på Kongressens och Högsta Domstolens bekostnad. Roosevelt blev med tiden ganska maktfullkomlig.
1940 bröt han mot den praxis som nationens förste president George Washington upprättade redan år 1796, att en sittande president avstår från att ställa upp till omval mer än en gång. Rossevelt ställde upp både 1940 och 1944 och vann presidentvalen bägge gångerna. Hans fjärde presidentperiod, som skulle varat 1945-1949 blev dock kortvarig, han avled tre månader in på den fjärde perioden, i april 1945, några veckor innan Tysklands kapitulation i Andra världskriget. Det var därmed också hans efterträdare Harry S Truman som fattade det avgörande beslutet om att den atombomb som utvecklats på order av Roosevelt skulle sättas in i kriget mot Japan (och avgöra krigsutgången).
Roosevelt var skicklig på att kommunicera med det amerikanska folket och han höll ofta radiotal till nationen från brasan i Vita Huset. Talen gick också som journalfilmer runt om i Amerika och hos trupperna runt om i världen.
Franklin Roosevelts hustru Eleanor var vänsterradikal av europeiskt socialistiskt snitt och hon försökte utnyttja sin ställning som presidenthustru för att genomdriva sina egna idéer.