Hur såg Francisco Franco, Mao Zedong, Josef Stalin och Augusto Pinochet på
a) ekonomi
b) politik
c) människan i samhället
d) framtidsvisioner/ideologier
Sarah, Malin och Julia, Motala (15 mars 2005)
sarahbf16[snabel-a]hotmail.com
Francisco Franco:
a) Ekonomi: Till en början införde Francisco Franco och hans allians en mycket reglerad och centralstyrd ekonomi, men under 1950-talet började Franco liberalisera ekonomin.
b) Politik: Franco genomförde en statskupp 1939 med hjälp av en allians av fascister och katolskt konservativa. Demokrati infördes 1975 när Franco dog. Fascisterna i alliansen strävade efter en centralstyrd ekonomi där fackförbund och stat skulle vara de tongivande, medan de katolskt konservativa var mer inriktade på immateriella värden. Hybriden mellan fascism och katolsk konservatism kom till en början att bli fascistisk inriktning på den ekonomiska politiken och katolsk konservatism inom övriga områden. Franco var mer åt det katolska området än åt det fascistiska, vilket kom att visa sig på 1950-talet då han luckrade upp den stats- och fackförbundskontrollerade ekonomin. Liberaliseringen av ekonomin ledde till ekonomiska framsteg vilket stärkte Francos maktposition än mer.
c) människan i samhället: Franco förespråkade förvisso ekonomisk frihet men var motståndare till politisk och individuell frihet. Nationen, staten och kyrkan gick före individen.
d) framtidsvisioner/ideologier: Francos vision var främst att ha makt för maktens egen skull. Möjligtvis kan visionen beskrivas som en fri ekonomi med en mycket restriktiv lagstiftning inom övriga områden.
Mao Zedong:
a) Ekonomi: Mao kunde lära sig av erfarenheterna från den ryska revolutionen, vilket satte sina spår i den kinesiska revolutionen. Kina försökte bland annat följa Sovjetunionens exempel för en centralplanerad ekonomisk utveckling där stora industrier prioriterades framför mindre. Till en början var Sovjetunionen mönstret för Kommunist-Kina, men vid slutet av 1950-talet tunnades kontakterna mellan länderna ut på grund av osämja och Kina slog in på en egen väg. Den politik som kom att föras i Kommunist-Kina kallas för ”det stora språnget”. Kina ville helt hoppa över ett steg i Marx utvecklingslära, dvs. kapitalismen, medan Ryssland bara delvis hoppade över detta steg. Denna politik ledde till missväxt och ekonomisk katastrof. Medan Lenin betraktade basen, dvs produktionsförhållandena, som det absolut viktigaste att förändra ansåg Mao att även mycket av det som finns i överbyggnaden, dvs. politik, attityder, kultur mm. var väldigt viktiga att förändra för att lyckas med revolutionen. Men båda länderna ägnade sig åt censur, bokbål och förföljelser mm. för att påverka attityder och kulturer, så man ska inte överdriva skillnaderna.
b) Politik: Mao (som införde kommunismen i Kina 1949) utgick från bönderna som bas för den kommunistiska revolutionen, medan Lenin (som införde kommunismen i Sovjetunionen 1917) främst utgick från industriarbetare i städerna. Revolutionen i Kina utgick alltså från bönderna på landsbygden och spreds via våld till städerna. Kommunist-Kina eftersträvade mer gemenskap samt mindre centralisering och elitism än vad Sovjets politik kännetecknades av. Mao hade redan före revolutionen propagerat för masslinjen, dvs. att få med hela folket i revolutionen, till skillnad från Lenins elitistiska linje, som gick ut på att en minoritet ska gå före alla andra och visa vägen. Mao utgick också från den permanenta revolutionen där samhället skulle utvecklas via de erfarenheter som samlats under tidigare revolutionär verksamhet. Mao genomförde ett antal masskampanjer, såsom kulturrevolutionen, för att få kontroll över det kinesiska samhället.
c) Människan i samhället: Människan var bara en kugge i samhällsmaskineriet som kunde offras på kollektivets altare. Mao hade dock en större tilltro till människan än vad Lenin hade på så sätt att Mao gick på masslinjen. Det behövdes ingen elit som gick före utan alla kunde gå med samtidigt.
d) Framtidsvisioner/ideologier: Mao vägleddes av marxismleninismen och var alltså kommunist. Det klasslösa samhället var således målet.
Josef Stalin:
a) Ekonomi: Stalin var en stark motståndare till privata aktörer och till den fria marknaden. Stalin genomförde därför 1929 en socialiseringsoffensiv mot jordbruket. Ideologin utgick inte enbart från att privata företag var fel, utan ideologin utgick även från att små företag är mindre lönsamma och effektiva än stora företag. Föreställningen fanns också att det var enklare att styra ett fåtal stora bolag än många små. Stalin drev fram en stor hungersnöd i bland annat Ukraina för att därmed få kontroll över sin befolkning. Det Sovjetunionen var duktig på under Stalins period var att producera (fabricera) ”bra” statistik över produktionen. Stalin genomförde dock en stor industrialisering till ett mycket högt mänskligt pris.
b) Politik: Stalin insåg att Lenins teori om imperialism inte stämde överens med verkligheten. Lenin trodde nämligen att imperialismen, dvs. kolonialiseringen, var ett sista desperat försök av de kapitalistiska länderna att bevara sin makt. Den politiken var, enligt Lenin, nödvändig för att de skulle kunna dumpa sin överskottsproduktion som Marx hade ”förutspått” skulle uppstå i de kapitalistiska länderna. Men denna strategi skulle bara ge en kort andpaus innan det stora sönderfallet av kapitalismen skulle komma. Särskilt de stora kolonialmakterna skulle falla hårt. Men någon sådan krasch kom aldrig, därför utvecklade Stalin teorin om fascismen som de kapitalistiska ländernas sista utpost. Fascismen var enligt Stalins dialektiska synsätt en nödvändighet innan socialismen kunde genomföras i kapitalistländerna. Det var därför Stalin och Sovjet var så försiktiga med att bekämpa fascism och nationalsocialism.
c) Människan i samhället: Människan var bara en kugge i samhällsmaskineriet som kunde offras på kollektivets altare. Stalin gjorde sig skyldig till stora utrensningar där ingen kunde känna sig säker, inte ens Stalins närmaste män. Stalin utvecklade en ofantlig byråkrati, centralstat och kontrollstat.
d) Framtidsvisioner/ideologier: Stalins ideologi kallas ibland för stalinismen och är en utveckling av marxismleninismen. Kort och gott kan man säga att Stalin var kommunist/marxist. Målet för Stalin var det klasslösa samhället där staten skulle tyna bort (!). Alternativt var nog Stalins mål att få så mycket makt för egen del som möjligt.
Augusto Pinochet:
a) Ekonomi: Pinochet förespråkade en öppen och fri marknadsekonomi. Pinochet avskaffade till exempel många ekonomiska regleringar när han övertog makten efter militärkuppen 1973. Resultatet blev att arbetslösheten sjönk, inflationen sjönk och produktionen steg.
b) Politik: Pinochet reagerade mot Salvadore Allendes planekonomiska politik som gick ut på att förtrycka företagare och fabriksägare. Fackförbunden agerade som kriminella då de ockuperade fabriker mm. Rättssystemet fungerade inte som det borde och kunde inte skydda företagarna. I ett rättssamhälle borde dessa och andra socialister ha lagförts. Tyvärr kom inte Pinochet heller att göra detta när han övertog makten 1973, utan han betedde sig lika illa som Allende och ägnade sig åt förtryck, tortyr och mord. Allende hade avskaffat demokratin och parlamentet och Högsta domstolen hade bedömt Allendes regering som olaglig. Pinochet fortsatte den vägen.
c) människan i samhället: Pinochet förespråkade förvisso ekonomisk frihet men var, precis som Allende, motståndare till politisk och individuell frihet.
d) framtidsvisioner/ideologier: Pinochets vision var främst att ha makt för maktens egen skull. Möjligvis kan visionen beskrivas som en fri ekonomi med en mycket restriktiv lagstiftning inom övriga områden.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert