Jag skulle gärna vilja veta hur Franco, Hitler och Mussolini tog över makten? Och vad för skillnader/likheter de hade när de skulle ta över makten.
Sanna, Lund (3 juli 2007)
toastedthings[snabel-a]hotmail.com
Skillnaderna mellan de tre maktövertagandena kan sägas vara hur mycket de försökte dölja att det var med kuppliknande medel de tog makten. Hitler och Nationalsocialistiska arbetarpartiet fick makten genom lagliga val, som de med våld eller hot om våld manipulerade till sin egen fördel. De hade inte egen majoritet när de väl blev invalda, men lyckades ändå fiffla till sig så att de kunde klubba igenom alla sina egna beslut.
Mussolinis Fascesrörelse var mer våldsorienterad, men även de fick makten på ett (på papperet) lagligt sätt. Efter en del oroligheter i Italien marscherade Mussolini och ett par tusen anhängare mot Rom, men innan de nådde dit fick de i uppdrag från den sittande nationalförsamlingen att bilda regering.
Franco däremot gjorde sig inget sådant besvär, utan han grep helt sonika makten med våld utan att försöka få någons godkännande efter att ha vunnit det spanska inbördeskriget.
Tvärtemot vad man kanske tror är den italienska fascismen och den tyska nazismen inte särskilt lika. Fascismen hade ingen raslära, i Mussolinis ögon var en svart människa lika mycket värd som en vit. Anledningen till att det var så beror på att Mussolini, som var kejsarromantiker, ville återupprätta det gamla romerska imperiet, och för att göra det var han tvungen att lägga under sig områden där det bodde färgade människor, och eftersom det inte fanns några synbara rasläror i antikens Rom, införde inte Mussolini det i fascismen heller. I det fall den ursprungliga fascismen var emot något folkslag, så skulle det kunna vara slaver, specifikt ryssar, som enligt en vanlig åsikt inte var lika civiliserade som den genomsnittliga västeuropén. Men det gick aldrig någonsin till den grad att Mussolini ville inrätta dödsläger och gasa ihjäl alla “undermänniskor”. Fascismens högsta mål var att ha en stark stat i sig. Fascismen företrädde även ett slags statsdarwinism, där den starkaste staten skulle äta upp de svagare. För att detta skulle fungera så var medborgarna tvungna att helt och hållet underordna sig staten och statens intressen, detta kan ses som en omorganisering av socialismens klasskamp.
Nationalsocialismen hade, som är väl känt, rasläror som var helt verklighetsfrånvända. Judar, homosexuella, politiska motståndare, zigenare/romer, handikappade, företrädesvis mentalt, men även fysiskt, undantaget krigsinvalider var paria och skulle brutalt och resolut rensas ut från samhällskroppen så att den ariska rasen skulle fortsätta vara ren. I nationalsocialismen var inte en stark stat ett mål i sig, som den var i fascismen, utan en stark stat var ett medel för att kunna uppnå andra mål, som till exempel att rena den ariska ”rasen”.
Fascismen var från början fri från rasläror och antisemitism, men tog efter Hitlers makttillträdande efter och införde successivt liknande åsikter, om ej så extrema som i Tyskland. Fascismen tillämpade bland annat “sist-in-först-ut”-systemet bland de anställda, något som nazismen inte hade mycket till övers för.
Francos falangister har egentligen ingenting med vare sig fascismen eller nazismen att göra, utan kan bäst beskrivas som militant auktoritativ klerikal konservatism. Franco stödde sig på katolska kyrkan, en organisation som varken Mussolini eller Hitler var särskilt förtjusta i, och någon raslära fanns inte i Spanien de åren Franco satt kvar. Gemensamt för dessa tre rörelser är motståndet mot kommunism, överdriven person- och våldsdyrkan, tanken att staten vet bäst samt de liknelser med socialismen som bägge grupper vägrade inse.
Med vänlig hälsning
Tomas Ibsen