När grundades Folkpartiet?
Emina (4 september 2002)
bosna_tjej[snabel-a]hotmail.com
Folkpartiet Liberalerna firade tidigare i år sitt hundraårsjubileum, så partiet självt anser sig uppenbarligen vara grundat 1902. Men så enkelt är det nog inte.
Liberala grupperingar har det funnits i Riksdagen ända sedan 1809 och Folkpartiet har en något krokig historisk linje ända bak till de grupperingarna. Ända fram till slutet av 1800-talet fanns det emellertid inte partier i dagens mening. Partierna var grupperingar inom Riksdagen, inte medlemsorganisationer bland folket. Folket valde sina riksdagsledamöter (fram till 1866 via de fyra stånden, därefter genom allmänna val) och när Riksdagen sammanträdde bildades grupperingar bland de så valda ledamöterna.
1902 bildades en medlemsorganisation, Frisinnade landsföreningen, som i Riksdagen redan sedan länge hade en motsvarighet i Liberala samlingspartiet. Liberala samlingspartiet kom under de kommande decennierna att spela en stor roll i svensk politik, med flera statsministrar hämtade från partiet (främst Karl Staaf, Nils Edén och C G Ekman).
Under 1920-talet splittrades Frisinnade landsföreningen och Sveriges liberala parti bildades. Från 1923 fanns det två liberala partier i Riksdagen. De frisinnade hade sin grund i frikyrko- och nykterhetsrörelsen och den utlösande faktorn bakom splittringen var frågan om ett eventuellt förbud mot alkohol. De frisinnade var för ett sådant förbud, medan de liberala var emot. De liberala stod för en mer intellektuell och icke-konfessionell liberalism, medan de frisinnade hade djupare förankring i de traditionella folkrörelserna.
1934 bildades ett gemensamt parti, Folkpartiet, och därför bör nog i första hand det året ses som året för partiets grundande. Länge hade Folkpartiet två uppsättningar av lokalorganisationer. Det var först på 1970-talet som de sista frisinnade och liberala lokalföreningarna slogs samman till gemensamma folkpartiföreningar.
Av partiets senaste ledare har Lars Leijonborg sina rötter i den frisinnade frikyrkliga traditionen, medan Bengt Westerberg och Maria Leissner tillhörde den intellektuella liberalismen.