Hur ser invandringspolitiken ut inom EU? Är det någon skillnad mellan olika länder? Hur behandlas dom i olika länder?
Patrik Kihlman, Upplands Väsby (12 april 2006)
kenedy_19[snabel-a]hotmail.com
Dublinkonventionen reglerar vilken medlemsstat i EU som ska behandla en ansökan om asyl. Konventionens underliggande premiss är första asyllandsprincipen. Den principen går ut på att en asylsökande ska söka asyl i det land som han eller hon först anlände till. Om det landet väljer att neka asyl i det landet ska den asylsökande inte kunna söka asyl i andra EU-länder. Tanken bakom det är att fördela ansvarsbördan för asylsökanden rättvist mellan länderna och att undvika att en och samma asylsökande forslas fram och tillbaka inom EU i förhoppningen om att få asyl i något annat land.
Denna konvention har skapat stora problem för små länder såsom Malta som gränsar till områden där många illegala flyktingar har sitt ursprung. Många flyktingar behandlas illa på Malta, då de har fängslats och placerats i små burliknande utrymmen. Många inom EU vill därför ge Malta ett undantag från Dublinkonventionen för att lätta på det immigrationstryck som Malta har utsatts för.
Inom EU råder frihandel och fri rörlighet för personer men gentemot länder utanför EU finns en gemensam tullpolitik och enhetliga gränskontroller. Detta kallas för Schengenavtalet och var från början ett avtal mellan de sex ursprungliga EG-länderna samt Spanien och Portugal (undertecknades 1990 och tillämpades 1995) men är sedan 1999 en del av EU då Schengensamarbetet är en del av Amsterdamfördraget. Norge och Island har skrivit på ett samarbetsavtal som innebär att man kan resa in i dessa länder på samma villkor som i ett Schengenland. Några EU-länder är dock inte med i Schengensamarbetet. Dessa länder är: Cypern, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Storbritannien, Tjeckien och Ungern.
Den fundamentala principen bakom Schengenavtalet är att den som reser in i ett Schengenland har rätt att under högst tre månader resa fritt till andra Schengenländer utan att behöva visa upp några pass. Asylsökanden är dock undantagna från dessa regler. Visum kan också ges nationellt om det finns humanitära skäl.
Två länder som skiljer sig mycket i invandringspolitiken är Sverige och Danmark. Danmark har en restriktiv invandringspolitik och flyktingpolitik. Anledningen till det är, enligt den danska regeringen, att Danmark först vill förbättra integrationen innan de släpper in fler i landet. De som kommer till landet ska ha jobb och bostad. Betoningen ligger på att de som immigrerar till Danmark ska integrera sig i det danska samhället. Den svenska regeringen anser istället att flyktingpolitiken och invandringspolitiken ska vara generös och att både invandrare och svenskar ska integreras med varandra. Istället för att kräva att nyinflyttade ska anamma svenska värderingar ska alla minoritetsgrupper få behålla sina egna nationella identiteter.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert