Media har under senare tid skrivit kritiskt om “Fort Europa” och svårigheterna för invandrare att ta sig in i EU och söka asyl. Jag undrar om och vilka åtgärder EU har tagit för att försvåra invandringen till EU och om detta har påverkat Sverige på något sätt, t.ex. om det är färre som söker asyl i Sverige efter EU-inträdet? Har EU en gemensam migrationspolitik?
David Nilsson, Stockholm (15 januari 2002)
davidsthlm15[snabel-a]hotmail.com
Det är inte EU i sig utan passunionen “Schengen” som i första hand påverkar immigrationspolitiken. Schengensamarbetet har pågått sedan 1995, då Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Tyskland, Spanien och Portugal avskaffade gränskontrollerna mellan länderna. Sedan 2001 har även Sverige, Danmark, Finland, Norge, Island, Österrike, Italien och Grekland anslutit sig till Schengenöverenskommelsen och avskaffat gränskontrollerna. Det innebär att de aktuella länderna åtagit sig att upprätthålla en gemensam kontroll mot tredje land (vilket inkluderar EU-medlemmarna Storbritannien och Irland). Reglerna är dock ännu inte enhetliga, vilket gjort att antalet asylsökande ökat i ett land som Sverige, som har ett förhållandevis lättlurat system. De som söker asyl här avser dock ofta att ta sig vidare till ett annat Schengen-land (ofta Tyskland). Egentligen är det inte tillåtet att flytta från ett land till ett annat om man inte har arbete eller annan försörjning ordnad, men i praktiken är det ju fritt fram eftersom det inte finns några gränskontroller.
När man talar om “Fästning Europa” är det ett avsiktligt missbruk av den term som Hitler använde för att beskriva försvaret av det ockuperade Europa mot Storbritannien. Det ska ge negativa associationer.
Vad det är fråga om är att de olika ländernas system för kontroll av invandrare och flyktingar samordnas, samtidigt som registren över efterspanade brottslingar samordnas. Den som tagit sig in i “Schengen” ska kunna röra sig fritt, men å andra sidan ska det bli lite svårare att ta sig in i området. De olika länderna har var för sig haft liknande ganska restriktiva principer för invandring, men genom Schengen-samarbetet täpps en del av hålen i “muren” till, politiken i sig ändras knappast.
Sverige har efter påtryckningar från LO sedan 1970-talet en mycket sträng politik när det gäller invandring av arbetskraft. Frankrike och Tyskland har haft en helt annan och mer liberal syn på saken. I Sverige har dock hundratusentals människor kringgått restriktionerna genom att förege sig vara “flyktingar”. I praktiken innebär Schengen-samarbetet en viss skärpning av praxis i länder som Italien och Spanien, medan den strikta teorin och den slappa praktiken tills vidare kvarstår i Sverige. I Finland är det fråga om en klar liberalisering av politiken.