Euron förutspås få en viktig roll i världsekonomin enligt många experter. Kritikerna hävdar dock att euron är en osäker valuta. Vilka är argumenten för och emot eurons betydelse.
Ulrika Holst, Skillingaryd (13 september 2005)
ulrikaholst[snabel-a]telia.com
Det som talar för att euron kan bli en betydelsefull valuta är att 300 miljoner idag använder denna valuta och att 400 miljoner eller ännu fler kan komma att handla med denna valuta när de östeuropeiska länderna inför euron, vilket det mesta tyder på. En annan faktor som talar för att euron kan bli en viktig del av världsmarknaden, till viss del är den redan det på grund av sin storlek, är att Tyskland nyligen har gått om USA som världens största varuhandelsnation. Tyskland har därmed återhämtat en del av det landet under flera år har tappat i konkurrenskraft. Detta har uppnåtts främst tack vare socialdemokraten Schröders avregleringar. Men enligt många bedömare skulle Tyskland behöva gå ännu längre och därmed kunna uppnå ännu bättre resultat.
Innan euron infördes var den tyska D-marken den viktigaste valutan i Europa eftersom Tyskland var Europas ekonomiska motor. Den tyska ekonomin har dock stagnerat under flera år och tillväxten är fortfarande förhållandevis låg och arbetslösheten hög. Detta beror till stor del på den kostsamma återföreningen med Östtyskland 1989. Europa var väldigt beroende av den tyska Bundesbanks räntesättningar och detta beroende finns fortfarande kvar även då ECB – Europeiska Centralbanken – har övertagit den tyska centralbankens roll. Med andra ord beror eurons framgång mycket på Tysklands utveckling. Men det beror också på de andra ländernas utveckling och om Europa vågar gå ifrån sin så kallade sociala modell som går ut på att reglera och stabilisera marknaden samt slå vakt om välfärdsstaten till skillnad från USA som mer satsar på marknadens dynamiska effekter.
En fördel som talar för euron är att handeln kan öka inom euroområdet på grund av slopade valutarisker och eliminerade kostnader för valutaförsäkringar vilket stärker eurons betydelse på sikt. Även förenklingar i prisjämförelser mellan olika länder kan förstärka konkurrensen och därmed också förstärka eurozonen. Det kan även tänkas finnas möjligheter att stärka eurozonen genom att alltfler internationella institutioner måste investera i eurozonen när euron är så omfattande som den är. Vissa ekonomer anser dock att dessa fördelar är marginella i förhållande till de risker projektet medför såsom assymetriska chocker och dåligt samarbete (återkommer om det). En ytterligare faktor att ta hänsyn till är att länder som har gemensamma valutor inte kan gömma sig bakom devalveringar, deprecieringar (sänkning av en valutas värde som har rörlig växelkurs) och räntekorrigeringar. Sådana åtgärder kan liknas vid att dopa en ekonomi för att slippa vidta de nödvändiga åtgärder som krävs, till exempel skattesänkningar, avregleringar, neddragningar i de offentliga förmånerna och reallönesänkningar.
Något som talar emot euron som en viktig valuta är just det att de europeiska länderna håller kvar vid den protektionistiska politiken (till och med inom unionen, se bara på övergångsreglerna för Östeuropa), vid sina regleringar och vid sina höga skatter med tillhörande välfärdsstat. Det beror också mycket på om länderna utvecklar sig någorlunda likvärdigt. Före euroomröstningen i Sverige trodde de flesta att tillväxt- och stabilitetspakten (begränsade budgetunderskott, begränsad statsskuld med mera) skulle respekteras någorlunda väl, men efter Frankrikes och Tysklands vägran att följa reglerna är det inte säkert att länderna kommer att gå i takt. Om länderna hamnar i otakt kan det uppstå så kallade asymmetriska chocker, vilket betyder att ett land som Irland som har hög tillväxt (på grund av låga skatter och färre regleringar) skulle behöva höja räntan för att dämpa inflationstendenserna medan Tyskland som har en låg tillväxt och en hög arbetslöshet (på grund av höga skatter och regleringar) skulle behöva sänka räntan för att få igång ekonomin. De assymetriska chockerna kan också uppstå på grund av geografiskt begränsade ekonomiska och politiska kriser orsakade av naturkatastrofer med mera. Sådana konflikter kan komma att bli hinder för eurons framgång. Den stelbenta arbetsmarknaden och svårigheterna att genomföra avregleringar såsom tjänstedirektivet försämrar förutsättningarna för en fungerande eurozon.
Michael Bordo som skrivit “Does the Euro have a future” på Cato Institute förklarar att det tar tid att bygga upp institutioner för gemensamma valutor. För amerikanarna tog det 150 år att uppnå en fungerande monetär union. Så det krävs politisk drivkraft för att en gemensam valuta ska fungera. Denna drivkraft byggdes upp successivt och mer underifrån till skillnad från euron och de institutioner som byggts upp sedan den självständiga centralbanken i Frankfurt upprättades 1999. Att euron inte har folkligt stöd fick ett tydligt uttryck i folkomröstningarna om EU-konstitutionen i Frankrike och Nederländerna. Det finns också en tydlig skillnad mellan euron och dollarn när det gäller det internationella förtroendet då dollarn av många länder betraktas som en stabil värdemätare.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert